Julefrid

Visst är det skönt att slå sig ner i soffan på julaftonskvällen med glögg, lite julgodis, maken, bonusdottern, broren och ett sällskapsspel. Ett sådant som sker IRL! Runt om i rummet är ljusen tända, julgransbelysningen sprider ett mjukt sken, bras-DVD:n är på och lugn musik ackompanjerar idyllen. Alla måsten är slut, julmaten är gjord och äten, paketen är öppnade, granen är dansad kring, barnen lagda efter vissa utbrott på grund av för mycket socker, spänning och frustration över olekta nya saker.
Då känner en mamma att julfriden infaller och att livet är rätt gott att leva.
Tills det hörs ett trippande av små fötter i trappan och sonen har bajsat, inte en utan två gånger. Sedan kommer dottern som har ont i magen och därför måste somna i mammas knä - efter en timmes kommenterande om spelet och julen och allt som vi säger.

Och ikväll hade jag sett fram emot Morden i Midsomer, the och julgodis - slagit mig ner i soffan och njutit av fem minuter brittisk TV när den är som bäst, när det hörs ett trippande av små fötter i trappan och där har vi samma dotter med samma magont och återigen har jag henne i knät efter att hon har lovat dyrt och heligt att inte titta på filmen. "Mamma, är det en hund som skäller?" "Vem är det som pratar, är det mördaren?" "Förstår ni vad de säger, är det engelska?"
Julefrid var det!

Julefrid vare med er läsare!

December i bilder

Nu är det väl ändå jul!

En sockerbagare här bor i staden

Två skapelser inför julmarknaden

Lussebullsbak

Morgonmassage för trötta mamman!

Så här kan en nejlike-apelsin också se ut

Fint fusk

Snögubbe skapad av världens finaste femåring!

Julmeditation

Ta ett djupt andetag, håll kvar - och andas ut...
(Det blir jul även om fönstrena inte är putsade)
Ta ett djupt andetag, håll kvar - och andas ut...
(Julafton kommer även om julgardinerna inte är uppe)
Ta ett djupt andetag, håll kvar - och andas ut...
(Jultomten skräms inte iväg av dammråttor och högar med odefinierat innehåll -han kanske ringer soc-jouren, men jag hoppas han delar ut julklapparna först)
Ta ett djupt andetag, håll kvar - och andas ut...
(Barnens jul blir inte förstörd om det inte finns 25 sorters godis, julmat a la Finlandsfärja och sju sorters kakor)
Ta ett djupt andetag, håll kvar - och andas ut...

Julpsykosen närmar sig och idag har vi varit i ett genomjuligt hem som var sååå fint och välstädat och dekorerat och mysigt och fullt av ljus och - ja, ni gissar rätt, helt barnfritt! Ända tills vi dundrade in och dottern matvägrade och inte ens ville prova alla de små fina juliga plocksakerna och sonen välte ut sitt glas med julmust över finkläderna, mattan och stolen och därefter firade fjärde advent iklädd kalsonger och en strumpa!
Sedan kom vi hem till vårt eget kaos som inte bär minsta spår av den städning vi ägnade fredagkvällen åt. Min enda tröst är att jag gissade alla rätt på vem som var den äkta Tommy Nilsson i Copycat singers - är det ens något man bör erkänna?!?!

Jag har i alla fall nedräkning av måsten, ett jobb i taget avklaras och avslutas för terminen och studierna har jag förträngt och tänker inte komma ihåg förrän glöggen, julskinkan, pepparkakorna och julgodiset ligger som bilringar runt magen! Då ska jag återuppta min bekantskap med magkatarren, migränen, böckerna samt min ovissa vårtermin! (Om någon vill anställa mig och betala mig en snuskigt hög lön för minimalt med jobb, gärna med ett slott på Irland som löneförmån, så är det okej!)

I morgon är en annan dag och då ska vi stoppa nejlikor i apelsiner och dekorera köpta pepparkakor med kristyr på tub och jag lovar er att det blir jul om fem dagar trots detta.

Matematik för besökare på hantverksmarknad

Kära besökare!
Saken du håller i din hand är tillverkad med kärlek av en lokal kreativ människa vid sidan av jobb, studier och familjeliv och inte av ett kinesiskt eller indiskt barn eller en underbetald öststatskvinna under slavliknande förhållanden. Den innehåller dessutom naturmaterial av god kvalitet utan gifter och annat som finns i de plastleksaker vi ger till våra barn. Om du köper något av det du ser får du ett garanterat unikt plagg/smycke/leksak/julklapp eftersom allt görs i bara ett exemplar och det borde vara värt en del. Om du fortfarande tycker att produkten är dyr så ska jag ge dig ett räkneexempel.
En mössa som är handstickad och kostar 200 kronor ger 150 kvar när momsen är betald. Materialet till mössan gick på ca 100 kronor, vilket innebär att vi då är nere på 50, som halveras om hantverkaren ska ta ut något som lön eftersom det då tillkommer skatt och egenavgift. Det betyder 25 kronor i handen och eftersom det tagit ungefär fyra timmar att sticka mössan så ger det en timlön på 6 kronor. Dessa pengar ska sedan räcka till julklappar till eventuella barn. Tycker du fortfarande att det var en dyr mössa?

Länge leve teatern!

Ibland hamnar man bara mitt i något fantastiskt bra utan att man hade förväntat sig det. Jag gick med på att följa med eleverna på en föreställning på Stadsteatern, då de behövde en extra lärare, men jag hade ingen aning om vad vi skulle se och alltså inga förväntningar. Men väl där möttes jag av en energirik föreställning med skådisar som gav allt och var otroligt skickliga på att spegla tonårslivet och bjöd på sig själva, massa skratt och en hel del slag i magen och tankeställare. "Uppsträckning" hette pjäsen och det var en galen musikalisk resa genom de sju dödssynderna speglade i en tonårshjärna.

Stadsteatern gav oss en annan angenäm upplevelse i lördags, då jag och maken bjöd två vänner på "Morden på Bäverns gränd", en historia där självaste Sherlock Holmes dök upp i vår hemstad. Föreställningen började med mat i teaterbaren och fortsatte sedan med två akter inne på lilla scenen, där den första var en otroligt rolig betraktelse över hur det kan vara när man är flera människor som tillsammans ska arbeta fram en teatföreställning. Många igenkänningsskratt för en dramapedagog och roligt med skådisar som bjuder på sig själva. Andra akten var själva kriminaldramat, där skådisarna njöt av att få frossa i dialekter och överspel, riktigt bra underhållning, även om första akten gav mig mera.

Jag tycker att teater är så häftigt, för allt sker här och nu, det är inte en enda föreställning som blir den andra lik och det som bjuds på scenen görs bara för oss i publiken! Det är unikt; filmer, böcker, tavlor och musikstycken är alltid sig lika, även om den som upplever det kan tolka det olika, men teater (och även dansföreställningar) är alltid nytt och aldrig sig likt. Jag blir alltid lite kär i skådespelarna, bara för att de står där, utan skyddsnät och bjuder på sig själva, de vågar riskera allt för att väcka tankar, känslor och åsikter hos oss. Speciellt modigt är det att spela för en högstadiepublik, för de är oftast så osäkra i sig själva och varandra att de inte riktigt vågar ta emot föreställningen villkorslöst utan det kan bli en del märkliga reaktioner på grund av rädsla, nervositet, osäkerhet och annat. Detta hanterade skådisarna suveränt idag så just nu är jag som sagt lite kär...

Middagsdate på IKEA med en nära vän och hennes familj. Fyra barn på tre vuxna, det blir rätt rörigt! Jag undrar hur människor med fem barn gör?
Sedan satte jag mig i en lila soffa och var plötsligt hemma - i tanken i alla fall. Jag såg framför mig hur fin den skulle vara i mitt vardagsrum och hur fin jag var i den, med mina lila kläder. Maken var lite skeptisk för han trodde inte att jag skulle gå och hitta om vi köpte soffan. Att jag skulle smälta in alltför väl i den. Men nu är den på väg hit med lastbil, den kommer på fredag, i ett platt paket - hur de nu fått in den där? Så, med braskamin och lila soffa samt förhoppningsvis lite mera ordning om leksakerna flyttar upp så kommer jag snart ha ett fantastiskt vardagsrum. Kanske ett där det går att hitta lite sinnesro.

Teknikens under

Älskar att kunna ligga kvar i sängen, med värmedyna för axlarna och gosetjockt täcke, höra fåglarna kvittra utanför fönstret, känna kylan mot ansiktet och kunna blogga från min iPad! Den sortens tekniska utveckling tycker jag om!

Funderar starkt på att gå i strejk idag, bara ligga kvar här och titta i taket, småslumra och strunta i den gråa vardagen med undervisning, bokföring och utvecklingssamtal som jag vet kommer att bli jobbigt. Jag trivs bättre här - även om det inte finns några blommor att lukta på, kan förresten hämta hit de jag fick efter föreställningen i söndags så är även den detaljen fixad! Då kan jag få vara tjuren Ferdinand och slippa stångas med de andra tjurarna och tävla om vem som är störst, bäst och vackrast. För här i sängen vinner jag lätt, det är ju bara jag här!

Två jackor är klara inför julmarknaden och de kommer att få sällskap av minst två till samt en tomteskara, färgglada stickade mössor, armband, annorlunda halsband, barnbyxor med roliga mönster och kanske några collagetavlor om tiden och orken räcker till. Så kom till Hågaby den 10-11/12 och skaffa unika julklappar.

Nu ropar verklighetens att-göra-listor från nedervåningen och magen kurrar efter frukost, så vi får ses en annan dag!

these are a few of my favourite things...

Saker som jag älskar;

att dricka "glugg" och äta pepparkakor med hela familjen framför vår nyinköpta Staffansstake och sjunga spontana sånger om advent och stjärnor medan snöflingorna faller utanför fönstret

att lyssna på Laleh och få sitta i en skaparbubbla som ger ett konkret och synligt resultat i form av ännu en jacka att sälja på julmarknaden om två veckor

att se glädjen i ögonen på min teatergrupp när de tar emot folkets jubel efter en fantastisk föreställning - den känslan blir extra stark när jag vet hur mycket jobb de alla har lagt ner

att se barnen springa runt runt i sina pyjamasar av glädje över den första snön

att läsa en riktig bok eller lyssna på en cd-skiva, kalla mig gammeldags, men det finns inget som slår den äkta varan, jag tycker om mitt bibliotek fyllt av böcker, att kunna bläddra, känna , lukta - och mina skivor, att välja, läsa texterna, kolla på bilderna...

att förra veckan -som var helt galet kaotisk - är slut och att veckan som kommer än så länge ser lugn och välkomnande ut

att det finns så många fantastiska människor som jag ännu inte känner, men som finns kvar för mig att upptäcka, träffar dem på kurser, men även på bussen eller i ett lärarrum eller en styrelse

att maken och jag kommer befinna oss i typ samma stad fram till jul

Krystvärkar saknas

Så länge en idé bara finns i huvudet så är det fortfarande världens bästa; barnboken som ska bli en storsäljare, tavlorna jag ska skapa som folk kommer att köa för att få ha på sin vägg, pjäsen som ska bli mitt genombrott och så vidare. Den ligger där, skydda som fostret i magen. Detta gör det ganska läskigt att släppa ut detta frö i det fria, att föda fram "bebisen", att börja skriva, måla, sy eller vad det nu är - för då finns alltid risken att misslyckas. Att försöka förverkliga den  bild jag har i huvudet, att förmedla den till andra, så de förstår min genialitet. Det sätter upp hinder som är svåra att ta sig över och som gör att jag fastnar i TV-soffan istället för att ta fram symaskinen när jag faktiskt får en kvart över när barnen somnat. Och tittar på dokumentärer om skrämmande mänskliga ap-gäng i Jaipur eller pensionärer som spelar in porrfilm och lägger ut på nätet.

Även om jag inte skulle bry mig ett dugg om vad andra tycker och tänker så finns rädslan att idén inte ska bli så bra som jag har tänkt mig. Att inte lyckas få till det där som jag gått och tänkt på i flera månader. Att det inte ska funka och bli som jag vill. Och dessa tankar i kombination med att det inte går att skapa när jag har inspiration, utan när barnen sover, disken är körd, tvätten är hängd, matlådan förberedd, stöket undanplockat, gör att kreativiteten fryser till is och det blir helt blankt när jag väl sätter mig. Det blir som att kissa för att det finns tid nu, inte för att man är kissnödig.

Det här händer även när jag ska ha pass som jag inte har haft innan eller inför föreställningar och annat. vad leder detta till? Jo, sista-minuten-kniven-mot-strupen-nu-bara-måste-jag-ta-mig-i-kragen-arbete, vid tvåtiden på natten innan det ska vara klart. Och om det då är en julmarknad jag jobbar inför, där ett marknadsstånd ska vara fyllt med saker skapade av mig så blir det lite svårt att hinna. Ändå hittar jag mig själv nu, när det faktiskt är några veckor kvar och jag kanske skulle ha en chans att skapa något om jag satte igång, framför TV:n - helt absorberad av apflocken; ska de lyckas hitta någon mat, kommer det rivaliserande gänget att ta över deras tempel, hur ska det gå för den lilla apan som bet i en elledning och jag får till och med en tår i ögat när en av aphonornas bebis dör.

Men, i morgon är en annan dag och då ska det skapas! Efter att jag har planerat nästa vecka, fixat med företaget, storhandlat, städat huset, lämnat och hämtat barn, lagat middag, fredagsmyst, nattat och... i övermorgon är ytterligare en annan dag!

Så här fina är det meningen att tavlorna ska bli!

aforismer

När man hänger tvätt mitt i natten kommer man på kloka saker så låt mig härmed presentera ordspråk a la Jenny;

Ha inte tusen bollar i luften - om du inte är en jävel på att jonglera!

Vissa twittrar, andra fnittrar - vilka tror du lever längst?

En hängd tvätt är bättre än en tvättad hängd!

När barnen sover dricker mamman varm choklad.

Små grytor har också öron - och när man inte hinner diska dem luktar de illa!

Livet går upp och ner, ena sekunden låtsas man inte känna 3-åringen som ligger och skriker på affären, nästa sitter man med samma kille och är toalettsällskap och filosoferar om bajs.

Tack för idag kära läsare, hoppas ni tittar in en annan dag också. Och känn er fria att använda mina aforismer när ni tycker att de gamla vanliga inte räcker till...

Varm choklad-funderingar

Den där koppen varm choklad, gjord på havremjölk och mörk choklad, är på något sjukt sätt dagens höjdpunkt. Att få sätta sig ner när barnen äntligen har somnat - efter hårtvättskaos, kvällsmat i långa rader, ett gäng godnattsagor, några blöjbyten och lite skarpa tillsägelser - och andas och fundera och sörpla choklad, det är himmelskt.

Idag har jag insett att det är när man kommer hem efter att ha varit borta i några dagar som man till fullo blir medveten om sin spjutspetskompetens. Det där som bara man själv kan av alla i familjen och som kan lyftas upp vid nästa anställningsintervju. "Hej jag heter Jenny, ja det är sant, jag är verkligen mycket skicklig på att byta toarullar, ja hushållsrullar också faktiskt!" "Jaså, ni har hört om mitt stora kunnande inom packa-upp-matsäcks-väskan-branschen, jo, det stämmer." "Inte för att verka skrytsam men jag har hög kompetens när det gäller att återförena smutstvätt med tvättkorgen, även när kläderna har gömt sig under sängar, i soffor och på köksgolvet." "Organisering av utvandring från kylskåp av gammal mat är något man kan säga att jag kan göra i sömnen, lita på mig."

Någon familj som behöver en sådan som mig? Med all min spjutspetskompetens?

En tanke som kommer ur chokladkoppen idag är att dessa vardagshjälte-priser som delas ut på stora galor borde gå till alla en(s)a(m)stående föräldrar i vårt land. Maken har varit borta en dag (av de 10 han ska vara borta) och jag är redan helt slut. Hur gör alla ni som lever ensamma med era barn, speciellt ni som har dem hela tiden, utan någon annan vuxen som kan avlasta? Hur orkar ni med evinnerliga konflikter om mat, hårtvätt, påklädning, tandborstning, om man verkligen måste sova i sängen och så vidare? Och vem kliver in när ni känner att ni kokar över och behöver få lite distans för att inte spränga alla gränser för vad en god förälder bör säga/göra/vara? 

Jag antar att svaret är ingen och jag är djupt imponerad över det jobb ni gör. En stor eloge till er! Ni är makalösa!

Nu har diskmaskinen gått sitt varv, klockan tickat iväg alldeles för fort och sängen kallar.

Som ni har märkt är jag en sådan bloggare som skriver när jag har tid, ork och lust och när jag känner att jag har något att säga. Så vi ses när det inträffar nästa gång. Ta nu och lys upp novembermörkret med ljus och varm choklad!

Undran...

Saker jag undrar över;

När hinner alla andra städa för att inte tala om damma? Och är det hela världen om det ligger dammtussar stora som hästar i hörnen? Barnen kan ju rida på dem. Eller skulptera något av dem. Eller så kan de bli tomteskägg på julkorten som hela familjen pysslar ihop tillsammans. Ju större skägg desto finare, börja spara nu!

Hur får man treåringen att hjälpa till i städandet istället för att ligga på golvet, skrika dumma mamma eller kasta saker på en alternativt stöka till ännu mera? Finns det sätt där man själv inte regredierar men ändå får det lilla charmiga monstret att göra det man vill?

Vart får samma treåring ork ifrån att hålla sig vaken till efter elva trots att han inte sovit på dagen? Och går det att utvinna den orken och förvandla den till piller som man själv kan knapra för att orka hålla sig vaken över lunchen?

Hur kan människor undervärdera lek? Jag tänker på de som säger "Har ni bara lekt idag?" med ett lite föraktfullt tonfall till sina barn när de hämtar dem från förskolan. Lek som är det bästa och viktigaste ett barn kan ägna sin tid åt. I leken tränar de både sina sociala och empatiska förmågor, de utvecklar sin fantasi, de löser konflikter, de övar inför framtiden, de utvecklas motoriskt, språkligt och emotionellt - ja, de leker helt enkelt livet!

Kommer det komma tider då man unnar sig något annat än att faktiskt låsa dörren när man går på toaletten och sitta tills man är färdig? Utan att sortera tvätt, putsa utsidan av handfatet eller organisera tidningshögen medan man gör sina behov.

Är det värt att tänka "Det där ska jag göra när jag blir pensionär"? Tänk om man aldrig blir det då? Tänk om man dör samma dag som man blir pensionär. Eller tragiskt omkommer i en arbetsplatsolycka månaderna innan pensioneringen. Båda detta är exempel hämtade från verkligheten, så lev nu!

Vad kommer ens barn hitta på att kritisera en för när de blir stora och sitter hos psykologen? På något sätt ska man ju ha förstört deras liv, det hör liksom till föräldrarollen, så vad kommer de tycka att jag gjorde? Och kommer jag att hålla med?

Detta och mycket mer hann jag fundera över när jag faktiskt tog mig tid och dammade...

Svar mottages tacksamt!

November i bilder

 Ibland säger en bild mer än tusen ord...

Lyckan kan ibland vara att hitta ett soffbord på Kupan

Ska inte de där myggorna dö snart?

Ner kommer man alltid - även från ett elskåp

Mysig svamputflykt med Mattis

Detta gjorde barnen med morfar medan jag sov!

Migränmamman

Att ligga i ett mörkt svalt rum med huvudet högt och lyssna på ljudbok på extremt låg volym kan vara skönt... men tre dygn i sträck, med migrän och barn som vill umgås, inlämningsuppgifter som inte skriver sig själva, hushålle att sköta, jobb att söka och ett behov av socialt liv gör det allt annat än skönt. Då är det mest förbannat opraktiskt! Med hjälp av värmedyna, litervis av vätska och piller av alla de sorter har jag kunnat tillbringa delar av dagen med familjen i alla fall, men det finns väl en del som blivit ogjort.

Att ligga sådär får en att fundera. På om jag har en hjärntumör eftersom huvudvärk är min ständiga följeslagare. På hur det skulle vara att inse att man ska dö och att barnen ska bli kvar, utan mig. Jag har varsin bok där jag skriver till dem, ibland, när andan faller på. Skriver om saker de gör eller säger, berättar hur det var när de föddes eller när de var mindre, framförallt talar jag om hur mycket jag älskar dem. Böckerna är så att de ska få mina ord, mina historier, mina tankar ifall något skulle hända. Livet är så skört och det finns så mycket cancer i hela min släkt, så det går aldrig att ta för givet att man får finnas där och följa barnen i deras växt och liv. Det gör ont att tänka så, ofattbart ont, men när man ligger där i mörkret med extrem huvudvärk och hör dem leka i solen utanför fönstret så kommer tankarna.
Hann också tänka att nu är det slut på socker, mjöl och mjölk i dieten. Nu ska det bli ordning och reda och jag ska ta tag i det som kan vara orsaken till min ständiga värk i huvud och mage - kosten och bristen på motion. Aldrig mera socker, hinner man tänka när man ligger där. Och sedan, när jag återigen lyckas sitta upp vid ett bord och titta på en datorskärm länge nog för att söka de där jobben som jag måste söka, så firas det med glass och chokladsås. Och sedan blir det nog en nattmacka. Hur dum får man bli? Hur svårt kan det vara?
Svaret är fruktansvärt svårt. För det är så lätt att det slinker ner lite choklad för att fira, eller för att man har haft en jobbig dag eller för att man är hungrig. Och en macka går fort att ta. Istället för att leta recept på nätet, skriva ut dem, hitta alla ingredienser som behövs samt baka sitt eget bröd som ska ge en fungerande mage samt kanske en viktnedgång som bonus. Det gör jag sedan. I vår, eller till sommaren, fast då vill man ju grilla och ha matsäck till stranden. Bättre då att ta det på hösten, fast då är man trött och frusen och behöver den extra energi som socker kan erbjuda och så kommer julen. Och en jul utan glögg, pepparkakor, lussekatter och marsipangodis går bara inte. Så det får bli till våren. Fast då har man bytt jobb och har det stressigt och det är avslutningar och studenter och alla fyller år och vill proppa i en tårtor... Är det någon som känner igen sig? Eller är det bara jag?

Barnen har lekt en mycket kreativ lek... försöker jag tänka

Dagens skörd från vår lilla trädgård

Tankepaus

Dottern läste ordet "tovningssaker" i måndags och sonen sitter på toaletten och sjunger sånger om "tre trinda pepparkorn" och "köpa skor för en halv mark" medan han gör nummer två. Vart tog mina små bebisar vägen? Det känns som de var små väldigt nyss och nu funderar och filosoferar de och är så kloka och fina. Mattis svar när jag frågade varför han inte ätit mellanmål på lekskolan häromveckan är oslagbart; "Jag ville sitta i en skottkärra och tänka!". Han är tre år. Tyra tittar på mig ibland och säger; "Men mamma, du vet väl att jag sparar allting som händer inuti!". Vad jag hoppas att barnen får tid att tänka och att de saker som Tyra sparar är de dagar då vi myser, alla utflykter vi gör och alla gånger jag säger att jag älskar henne. Och att hon inte sparar vardagstjatet eller minnena av den stressade mamman som skriker och har tappat all inlevelseförmåga.

Jag skulle också behöva sitta i en skottkärra och tänka några dagar, för att hinna ikapp mig själv. Och jag tränar intensivt på att fokusera på det fina och positiva och försöka spara det inuti.
Nästa vecka ska jag i alla fall ta familjen och hälsa på en mycket nära vän i Borås och vi har planerat att gå ut och äta utan män och barn och prata till punkt. För jag upplever att det är något man sällan hinner med små barn, samtalet blir ofta upphackat av praktiska göromål och barn som vill ha hjälp eller ska berätta något.

Nu behöver jag gå upp och styra upp sonen som fortfarande är vaken, klockan 23.18. Djupandas!

Höstlövslek

Återigen sitter jag vaken alldeles för sent för mitt eget bästa, men jag behöver lite egentid på kvällen, utöver disk, tvätt och plock. Försöker också springa ikapp mina studier och mitt företag, med mindre lyckat resultat. En annan dag kanske...

Återigen har jag fått en inblick i en ung människas liv som jag kanske inte ville ha, eller, det är klart att jag gärna lyssnar, men problemet är att jag bryr mig för mycket, jag grubblar och funderar och vill fixa och laga. Jag tycker att det är svårt att bara släppa och jag har dåliga erfarenheter av anmälningar till Socialtjänsten, jag vet inte riktigt vad de gör egentligen, men jag tycker inte att de har bidragit till att lösa någon av de situationer jag hittills trasslats in i. Men jag vill inte att en ung människa ska behöva ha det så illa som jag vet att vissa har det och jag tycker på något sätt att det är vår förbannade plikt att försöka hjälpa - att vi medmänniskor har ett ansvar. Men vad göra när de institutioner som ska hjälpa inte gör det?

Återigen sitter jag med huvudvärk och trasig mage och förbannar det faktum att jag inte lyckas komma i säng eller sluta äta socker och mjöl eller ta på mig för mycket. Då drömmer jag om ett gratis boende med öppen spis, bubbelbadkar och eoner av tid för eget skapande samt skrivande...

Höstlövslek på lekskolan

Att flytta eller inte flytta, det är frågan...

"Om ni inte somnar nu kan jag inte gå ner och planera mina lektioner, då får jag sparken och har inte råd att köpa julklappar!" hör jag mig själv gorma åt de två övertrötta barnen som gör allt för att de inte ska somna. Efter fem minuter sover de, så det fungerade ju, men mammaångesten gick i topp och då går det ändå inte att planera vettiga lektioner.

Just nu drömmer jag om en hel dag utan tjat och höjda röster, om barn som ställer tillbaka saker där de tog dem, om att få en måltid där alla sitter stilla och äter själva... Vilken dröm, vilken utopi!

Går just nu i valet och kvalet om vi ska bo kvar och i sådana fall satsa på att rusta, organisera och göra detta hem mysigt och hemtrevligt eller om vi ska hitta det där stället där vi kan leva det liv vi egentligen vill. Eller i alla fall tror att vi vill. För hur vet man det innan? Hur kan jag veta om jag är en människa som trivs med att bo i kollektiv, renovera, driva verksamhet i mitt eget hem och inte ha arbetskompisar? Det finns just nu ett intressant objekt, men där krävs det flera människors engagemang, tid och pengar för att det ska gå att ro i land. Vart hittar man de människorna? Finns det någon med samma dröm som jag? Både professionellt och privat? Och hur vet jag om drömmen är av det slaget att den fungerar om den slår in eller om det är en av de där drömmarna som ska få fortsätta vara just det, något man kan fantisera om och glädjas åt när livet saknar guldkant eller rosa prickar?

Men visst är det opraktiskt att alla familjer ska försöka lösa sin vardagstetris själv, att det i varje hus står en stressad förälder vid femtiden och försöker slänga ihop mat, att det går en mängd bilar till förskolorna på morgonen, att alla försöker hinna skjutsa och hämta barn till aktiviteter av olika slag och att man helt enkelt inte bara hjälps åt? Vi fixar middagen idag så gör ni det i morgon. Om vi skjutsar era barn den här veckan så hämtar ni. Någon som vill spela vardagstetris med oss i ett härligt kollektiv i fantastisk miljö och med stora möjligheter? Dröm drömmen med mig!

modern(s) lek

 Istället för att sova...

 kan man roa sig med...

mammans nya leksak...

Känslomässig berg- och dalbana

Dagen har varit en slags berg- och dalbana inramad av ett isande kallt höstregn.

Vaknade med migrän och uppskattade inte varken det eller vädret. Kände mig butter och tyckte lite synd om mig själv tills jag träffade en människa vars familjs tillvaro nyligen vänts upp och ner genom ett oväntat, onödigt och tragiskt dödsfall. Hade en härlig diskussion över en sushi med denna människa som jag tidigare inte pratat så mycket med - och påmindes om vad kul det är att hitta guldkorn i vardagen. Vi diskuterade också vår gemensamma bok som vi hoppas förlagen ska ta emot med öppna armar. Ett kreativt samtal som värmde i höstrusket. Träffade en viktig person från förr på vägen ut och det gladde mig, men vi kom in på en gemensam vän som är mycket sjuk, vilket återigen fick mig att tänka på att regnet och migränen är värdsliga saker. 

Sedan iväg till undervisning, fnissiga högljudda tonårsbrudar som vill bli rika och berömda skådespelare men inte kan lyssna på varandra eller känna empati. Känner en sorg över att så mycket i deras liv verkar kretsa kring yta och materiella saker och att de lägger så lite tid på att lära känna sig själva och utvecklas till de varma och kloka personer de har potential att bli. Gladde mig över att i alla fall två av dem hade Bamse, Jesus och Buddha som personer de beundrade. Det finns hopp för vissa.

I personalrummet efteråt hamnade jag i en diskussion om huruvida kollegorna skulle välja att sjunga i kör eller träna och insåg att det var länge sedan jag var i den situationen att jag kunde göra vad jag ville varje kväll. Jag har själv valt att skaffa barn och jag älskar dem över allt annat, men visst kan jag ibland längta efter den där friheten igen. Och jag undrar ofta vad jag gjorde innan jag fick barn? Jag kommer ihåg att jag ofta tyckte att jag inte hade tid, men när jag ser tillbaka med mitt nya perspektiv så inser jag att jag hade eoner av tid.

Fika på Kardemumma är en trevlig tradition, med pluggboken på bordet och musik i lurarna så blir det dessutom en förening av nytta och nöje och med höststormen vinande runt huset förtjänade jag en Kärleksmums! 

Kvällen avslutades på Reginateatern där min och mina kurskollegors texter lästes upp av skådespelare från Teater C. Många små fina, roliga och galna betraktelser från livet kom till oss från scenen. Det finns kreativitet och talang hos oss vanliga Uppsala-bor, glädjande, frågan är bara vart den ska ta vägen nu när kursen är slut.

Något jag uppskattat mycket de senaste dagarna är mitt fynd från i fredags, en lila tubsjal, perfekt att svepa in sig i och gosa ner sig i när det är kallt inuti och utanpå. Önskar en fysisk, psykisk och mental lila tubsjal till de jag nämnt tidigare, de som just nu sörjer och gör sitt bästa för att bekämpa svåra sjukdomar.

Helgfrid

Att ägna lördag kväll åt att tvätta skulle kunna vara tråkigt, trist och tyda på att man inte har något liv...
Men med en trasig tvättmaskin får man förena nytta med nöje och bjuda hem sig själv till vänner med tvättstuga. Vi tog med oss mat som tack och fick trevligt sällskap, lekkompisar till barnen samt rena kläder - det kallar jag en bra lördagkväll!

Dagen började överraskande effektivt, innan 12 hade vi städat större delen av huset samt dammsugit bilen och sanerat ett kylskåp vi fått som ska bli saft- och syltförråd samt fått barnen redo att åka.
Vi åkte till Vattholma gård som är till salu och föll pladask - så kunskap om marknadsföring och budgetar mottages tacksamt! Samt kreativa människor med lagom mängd galenskap och rätt kunskap som vill ta över tillsammans med oss.

Vid åtta-tiden ikväll kände jag; när börjar helgen? När får man softa och vila ut? Denna helg var vi i alla fall två vuxna hemma för första gången på fyra veckor, maken hade dock ryggskott! Men nu sover barnen, teet är kokat, chokladen framtagen och en romantisk komedi underhåller - helgfriden har infunnit sig två timmar innan måndagen tar vid!

Vardagstetris

Level 1.

Väcka två barn, tjata i dem frukost, övertyga dem om att de inte alls är hostiga trots att de försöker verka jättesjuka för att få vara hemma och titta på film och leka (men ingen lurar en skådespelerska!), helt gå ifrån alla sina principer kring barnuppfostran och tankar om vikten av lek för att få på dem kläderna och få in dem i bilen. 

Level 2

Få ur barnen ur bilen, forcera hinder som staket som är roliga att klättra på, hundkojor som man bara måste undersöka, bommar att hänga i, hönor att titta på och så äntligen nå målet, lekskolan grind där man kan leverera barnen till kompisar och fröknar.

Level 3

Anlända till jobbet, jaga rätt på någon som vet något, fixa lokalen, planera sångerna, desinficera rytmikäggen för att undvika bacillutbyte, undanröja allt som en ettåring kan finna spännande eller som är farligt eller på annat sätt inte bra, leda babysång, fixa fika, vara social, sjunga mera, städa undan, tvätta handdockorna som brukar vara välsugna efter passet, äta lunch, åka till nästa jobb.

Level 4

Undervisa fnissiga 13-åringar, rapportera frånvaro, åka till det tredje jobbet för att lämna en nyckel och hämta en iPad, åka tillbaka till första jobbet nu med en stor tvättsäck eftersom vår tvättmaskin har pajat och sonen samtidigt passar på att kissa igenom två blöjor per natt, tvätta, planera kvällens undervisning, försäkra mig om att maken får tag på bilen samt hämtar barnen och ett av barnens fadder och åker med dem till dotterns ridning, äta middag.

Level 5

Hänga tvätt, starta en till, kvällsundervisa, regissera en pjäs, kommunicera med maken i smyg om vart jobbets dusch befinner sig, få in all tvätt i varierande grad av blöthet samt två övertrötta nyduschade och pyjamasförsedda barn i bilen för att åka hem, stanna på vägen och köpa matsäck inför barnens utflykt nästa dag, muta barnen med lån av iPhone för att få dem att vänta i bilen, släpa in allt i hemmet.

Level 6

Borsta tänder på barn som nu blivit speedade av trötthet och inte alls somnade i bilen som tänkt, hänga tvätt, packa upp, få barnen i säng, koka varm choklad, svara på mail, logga in på skolans webbplats, skriva text vars deadline närmar sig med stormsteg, surfa på hem-net, kommunicera med maken över varsin dataskärm, äta kvällsfika tills man blir illamående, plocka lite, fånstirra på dataskärmen i hopp om att texten då skriver sig själv, fastna på toalettstolen med tandborsten i ena handen och iPaden i den andra - helt enkelt för trött för att ta sig därifrån.

GAME OVER

Pryl-glädje

Så sitter jag här, jag som alltid trott mig vara icke-materialist och är toklycklig över en iPad som ingår i ett av alla de jobb som ramlat över mig under hösten.
Försöker rättfärdiga lyckokänslan genom att tänka att det är för att den kommer förenkla livet eller för att skyddet till den är lila eller... så har min mor närt en kapitalist vid sin barm! För kul känns det! Och fin är den! Och alla måsten och borden seglade nu iväg och jag trivs bättre här där jag får sitta och lukta på iPaden...

Men verkligheten knackar på och det är dags att ta sig tillbaka till ett av de andra jobben och ta itu med familjens smutstvätt. Ny tvättmaskin är beställd, men klädbristen hos barnen akut, så jobbets maskin får bli lösningen. iPad från ena jobbet, möjlighet att låna tvättmaskin från ett av de andra. Ibland har man tur!

3-årig assistent

I morse hostade sonen som värsta kedjerökaren, han var helt klart för hängig för att gå till lekskolan och ingen av oss hade möjlighet att vabba. Då packar man den bärbara DVD:n, böcker, skivor, vindruvor och chokladbollar och tar med son och vagn till jobbet. Dottern, som tycker livet måste vara rättvist, fick förstås ett ilskeutbrott över denna orättvisa som varade hela morgonen och resulterade i att hon fick åka till lekskolan med oborstade tänder, rufsigt hår och utan frukost. Spåren av detta håller hon just på och städar upp samtidigt som hon refererar bitar ur Saltkråkan om Märta Grankvists förträfflighet! "Vem är det som städar? Märta. Vem är det som sköter affären? Märta. Vem är det som lagar maten? Märta."
Detta innebar att nästan inget blev gjort på jobbet och att det lilla jag lyckades få till tog trippelt så lång tid som det brukar, men eleverna charmades i alla fall av den lilla 3-åringen som dansade, trummade och sjöng. Hur var det nu med att bli trött när man var sjuk?
Tur att det är drama jag undervisar i, när sonen börjar spexa inför alla och nödvändigtvis ska ha vagnen placerad mitt på "scenen".

Gårdagens höjdpunkt var att jaga flygplan på Arlanda i väntan på pappa! Och hästridningen på basaren. Och kanske att sjunga med Mamma Mu. Och min höjdpunkt var att maken äntligen kom hem och vi blev två vuxna som kunde hjälpas åt igen!

Ensam mamma söker...

...eldig man!
Idag skulle jag vara en sådan där välplanerad mamma som tar med sina barn på roliga aktiviteter ute i friska luften. Jag packade korv, bröd, dricka och ketchup och så drog vi till Gränby 4H. Tidning och tändstickor hade jag också med mig, här skulle göras brasa! När det bara återstod en sida av tidningen och innehållet i tändsticksasken minskat betydligt utan att det brann så bestämde jag mig för att dra till Gränby Centrum och köpa pizza till barnen. I ren ilska slängde jag den sista sidan i eldstaden och då tog det fart. Snabbt sprättade jag upp korvpaketen med en medhavd nyckel och slängde på korvar på gallret. Vem behöver män!
Då slocknade brasan...
Ska det grillas korv så ska det tänkte jag och jag är förvånad över att korvarna inte blev varma av den intensiva ilska jag vid det här laget kände inför hela projektet.
När korvarna legat länge och barnen tjatat tillräckligt mycket serverade jag dem korvarna, grillade av deras egen fina mamma, som gör roliga utflykter och fixar allt!
Deras tacksamma kommentarer var;
"Pappa måste vara hemma alltid, annars kommer vi att svälta ihjäl!"
"Jag fryser, jag vill ha varm korv. Får jag äta i bilen?"

Dagen toppades sedan av att jag fick bryta mig in i tvättmaskinen med hjälp av en syster och en skruvmejsel för att mötas av fem kilo blöt och skummig tvätt samt ett litet porlande vattenfall som sakta fyllde golvet i tvättstugan...

Måste jag säga att denna dag inte går till historien som mitt livs bästa?

Gräsänka

Börjar mitt bloggande medan maken är på konferens i Berlin, som om det inte fanns nog med annat att göra då!

I morse lämnade jag för första gången barnen på lekskolan innan åtta, planen var att vara där halv och jag hade förberett frukost igår kväll som vi skulle äta i bilen. Men min son bestämde sig just idag för att bli en stor kille som bajsar på toaletten. Detta innebar att jag fick sitta och småprata med honom en kvart medan han kom med förtjusta utrop för varje plopp. Inte vad man längtar efter innan frukost och före sju på morgonen! Det innebar också att det var den kvarten vi kom försent och att jag sprang in med andan i halsen strax innan min undervisning skulle börja.

Efter lekskolan skulle vi hälsa på kompisar, jag hade tänkt vara där vid tre eftersom jag hämtar halv tre på fredagar, men jag glömde att det fanns två barn med i ekvationen. Två barn, geggamoja och toalettbehov - igen! Denna gång blev vi lite mer än en kvart sena.

Nu är det dags för den dagliga drogen, en kopp varm choklad, gjord på mörk choklad och honung.