Idag skulle jag vara en sådan där välplanerad mamma som tar med sina barn på roliga aktiviteter ute i friska luften. Jag packade korv, bröd, dricka och ketchup och så drog vi till Gränby 4H. Tidning och tändstickor hade jag också med mig, här skulle göras brasa! När det bara återstod en sida av tidningen och innehållet i tändsticksasken minskat betydligt utan att det brann så bestämde jag mig för att dra till Gränby Centrum och köpa pizza till barnen. I ren ilska slängde jag den sista sidan i eldstaden och då tog det fart. Snabbt sprättade jag upp korvpaketen med en medhavd nyckel och slängde på korvar på gallret. Vem behöver män!
Då slocknade brasan...
Ska det grillas korv så ska det tänkte jag och jag är förvånad över att korvarna inte blev varma av den intensiva ilska jag vid det här laget kände inför hela projektet.
När korvarna legat länge och barnen tjatat tillräckligt mycket serverade jag dem korvarna, grillade av deras egen fina mamma, som gör roliga utflykter och fixar allt!
Deras tacksamma kommentarer var;
"Pappa måste vara hemma alltid, annars kommer vi att svälta ihjäl!"
"Jag fryser, jag vill ha varm korv. Får jag äta i bilen?"
Dagen toppades sedan av att jag fick bryta mig in i tvättmaskinen med hjälp av en syster och en skruvmejsel för att mötas av fem kilo blöt och skummig tvätt samt ett litet porlande vattenfall som sakta fyllde golvet i tvättstugan...
Måste jag säga att denna dag inte går till historien som mitt livs bästa?
Heja Muminmamman (känner mig ju ganska befryndad med henne)! De där små kommentarerna alltså, inte så peppande när de kommer alltid, men underbara efteråt!
SvaraRaderaSå du tänkte att du kunde fylla en del av din dötid med att blogga... :-)
SvaraRadera