tisdag 22 augusti 2017

Tyra

För 11 år sedan blev jag mamma! Till en människa med skinn på näsan, egen vilja och en förmåga att vara sig själv och gå sin egen väg. Men också till en mycket empatisk, fantasifull, kreativ och påhittig människa. Jag hade turen att få bli mamma till just detta barn - det har inte alltid varit lätt- men vad jag lärt mig under resans gång.
Jag är oändligt tacksam över att det var just min älskade Tyra som låg i magen och kom ut för 11 år sedan och att jag fick bli mamma till just detta barn. Älskar dig nu och för alltid!









torsdag 15 december 2016

Morgonkaos blir morgonmagi

Morgonen börjar alldeles för tidigt med tjat, utspillt kaninvatten i hela hallen inklusive byrålådorna, barn som glömmer vad de ska göra eller hämta, is som sitter som fastlimmad på alla bilrutor och för sen ankomst till skolan...
Men på vägen hem, efter att ha lämnat barnen, ser det ut så här:







Hur gör ni som inte har förmånen att bo i paradiset för att överleva vissa morgnar?

söndag 10 juli 2016

Magisk kväll

Igår kväll var jag och mamma på en magisk konsert-kväll på en av Sveriges vackraste scener - Norrbo hembygdsgård. Det var tre folkvisesångerskor från Hälsingland som bjöd på visor, ackompanjerade av skickliga musiker. En mycket härlig blandning av musik och röster, rallarvisor, tonsatta Karin Boye-dikter, traditionella visor och isländska kväden. Detta serverades i sommarkvällen, med sjön bakom och ett molnskådespel som höll inne med regndropparna, men slösade med en varierande prakt.






Resan hem gick längs med en av Dellen-sjöarna, med en solnedgång som färgade landskapet och molnen med en fantastisk färgpalett. Alla bilderna är tagna från bilen, på en mycket guppig väg, med en mamma vid ratten, som är van att köra denna väg och alltså inte ser allt det vackra, utan trycker lite extra på gasen. Vill ändå bjuda på några av bilderna, så ni får se hur magiskt det var.






Trädgårds-filosofi

Mitt sökande efter nya perspektiv i trädgården fortsätter, det går att hitta kärlek i det lilla. Har fotograferat lupiner i många år, då det är en av mina favoritblommor, men jag har inte sett de små hjärtan som finns innan de slår ut helt. Det gäller helt enkelt att fokusera på de små små detaljerna, då kan vackra saker uppenbara sig.




Har också börjat uppskatta regn, för efter regn finns det vackra droppar att fotografera. Droppar som ger liv, åt blommorna, krypen som bor i dem, jordgubbarna som vi avnjuter som kvällsmat, den nyplanterade syrénhäcken som ska ge mig framtida skönhet och åt oss människor. Regnet fyller också på vår välsignade badplats, där vi njuter av svalka flera gånger om dagen.








Önskar er alla en fin sommar, där ni kan njuta av de små detaljerna och hämta kraft från naturen - som jag försöker göra. Titta på allt omkring er, som ni ser varje dag, och försök se något nytt. Uppskatta det du har omkring dig, det är lättare om man fokuserar på det lilla, på det vackra, på det som fungerar. Se inte livets svårigheter som en bergstopp som är jobbig att bestiga - utan som en lupintopp!




lördag 11 juni 2016

Mattis

2008 var det en ovanligt varm maj, ungefär som det varit i år. Det var det året jag skrev min c-uppsats och inte var helt säker på om jag skulle kunna vara med på opponeringen. 2008 tog min kusin Elin studenten, en av Daniels kollegor disputerade och det var en del firanden i slutet av maj och början av juni - och vi var otroligt besvärliga gäster, för vi kunde inte säga säkert om vi skulle komma.
För den 1/6 var bebisen beräknad. Och jag var höggravid i värmen och uppsatsarbetet. Kan inte påstå att jag kommer ihåg vad min uppsats handlar om, men jag blir förvånad när jag läser den, imponerad över att jag skrivit den. Daniel fick åka med till Gävle, ifall förlossningen skulle sätta igång under opponeringen.

Juni kom och var lika varm som maj och jag blev bara gravidare för var dag som gick. Vi lyckades vara med på Elins student och bebisen gjorde inga försök att ta sig ut.
Till slut tröttnade jag på att vänta, så vi åkte upp till Akademiska och jag sa åt dem att de fick ta ut bebisen, att jag vägrade åka därifrån innan han var ute. För vi visste att det var en kille, vi hade varit tvungna att ta fostervattensprov för att kolla en annan sak i januari. Men vi hade hållit det hemligt för alla andra och magen gick under arbetsnamnet Melker-Märta. På förlossningen satte de igång mig och jag sjöng opera för att klämma ut det stora barnet med det rejält tilltagna huvudet, som hette Melker - ända tills han kom ut och inte alls såg ut som en Melker. Vi skickade ut ett sms där vi skrev att vi hade fått ett barn - det provocerade igång en del, som ville veta om det var en kille eller tjej. Vi lyckades hålla det hemligt några timmar, tills framför allt Nina höll på att explodera.

Dagen efter kom storasyster Tyra på besök och jag var så redo att åka hem, men då visade det sig att han hade gulsot. Så jag och den nu namnlösa pojken bodde i sollampa i tre dygn. Han var tvungen att ligga helt naken, med en mask för ögonen, som han hela tiden drog av sig i ett rum som färgades blått av lampan, mitt i vår stora säng. Jag gick runt med solglasögon inne för att slippa migrän och kunde inte lämna rummet, ens för att äta mat, och jag fick inte gosa med min fina lilla bebis, utan bara hålla i honom när han skulle ammas. De kom och tog prover på honom varannan timme, till slut var hans små händer så sönderstuckna så de var tvungna att gå över på fötterna. Mitt hjärta värkte för den lilla nakna människan som låg alldeles sönderstucken och ensam i den stora sängen. Men till slut fick vi åka hem. Och då hade han ett namn, Mattis, eftersom han var modig som en rövarhövding och hade tagit sin tuffa start med stor styrka.

Åtta år har gått. Under de åren har vi fått lära känna en människa med stor integritet, uppfinningsförmåga och fantasi. Mattis bygger avancerade legobyggen, läser och räknar långt över sin nivå, slukar faktaböcker om allt möjligt, uppfinner saker, hittar på pjäser och sagor med sin storasyster och leker, leker och leker... Jag är stolt och glad över att få vara mamma till honom, att få följa honom en bit på vägen och förhoppningsvis vara med och göra honom redo för livet.

Grattis på 8-års dagen Mattis!








torsdag 9 juni 2016

Nya perspektiv

Kryper runt i trädgården, ligger i gräset, sträcker mig i omöjliga vinklar - upptäcker min egen trädgård från andra håll. Tur att ingen hunnit eller orkat klippa häcken, för det betyder att grannarna inte ser mig. Att upptäcka nya sidor och andra perspektiv kan få människor i omgivningen att tro att man blivit galen.
Själv hoppas jag att detta ska smitta till livet i övrigt. Inte galenskapen, utan förmågan att se saker på ett annat sätt, att hitta sådant man inte sett innan och att fokusera på det vackra och spännande. Önskar er alla det samma. Ut och upptäck trädgården, familjen, världen - och kanske dig själv - på ett nytt sätt!

 

 






onsdag 1 juni 2016

Mindfulness

Stanna upp, vara i nuet, känna efter, vara uppmärksam på ljud, lukter och andra sinnesintryck. När jag gick en stresshanteringskurs för tio år sedan pratade ledaren mycket om mindfulness. Vi skulle "känna löddret mot händerna när vi diskar" och "vattnets strålar när vi duschar". Jag blev mer och mer stressad, för att jag inte ens klarade det enkla, att vara här och nu, jag misslyckades.

Genom åren har jag stött på uttrycket mindfulness vid ett flertal tillfällen. Eller aktiv närvaro. Jag har dock aldrig riktigt fått till det. Inte lyckats göra det som står i böckerna. När jag duschar planerar jag veckan, jag ligger alltid minst ett steg före och när jag diskar känner jag inget lödder, bara stress över allt annat jag också måste göra - som att slänga återvinningen, putsa fönster, torka köksluckorna...

Men, så slog det mig. Jag håller visst på med mindfulness. Fast på mitt eget sätt. När jag kryper runt på gräsmattan med kameran och letar den perfekta vinkeln - och kommer in med blöta och gräsfläckiga kläder. När jag väntar in att fågeln ska lyfta för att det ska bli en fin bild, när jag ligger på rygg på en stenstrand och fotograferar molnen ovanför huvudet, när jag dokumenterar tulpanernas blomning i rabatten. Då är jag här och nu, då ser jag detaljer, fokuserar på det lilla - och tiden bara försvinner. Varsågoda att dela min upplevelse...