måndag 28 maj 2012

Det var bättre förr!

Jag kommer ihåg när det fanns en melodifestival, det var en tävling, med 12 sånger och där vinnaren gick vidare till en final i Europa, där musikerna spelade live och artisterna sjöng på en massa spännande språk. De svenska bidragen sitter fortfarande, väck mig mitt i natten och be mig sjunga ABC eller Främling eller Dansa i neon, så kan jag texten än. Men fråga mig inte vad Loreen egentligen sjunger eller vem som vann för två år sedan. (Förra året vet jag att det var Manboy som vann, det talar barnen om för mig!) Det var bättre förr.

Tänk också när det fanns ett telefonbolag som hette Televerket och alla hade en fast telefon, med en sladd i väggen. Inte en massa val, inte lika mycket krångel, inte några flåshurtiga försäljare med mundiarre som hoppade på en när man hade som mest bråttom. Och mobiltelefoner fanns inte, hade man bestämt tid med någon så var man där då och så väntade man tills den andra kom.Och buss- och tågresor ägnades åt att läsa eller tänka eller bara titta ut genom fönstret. Inte kolla mail, statusuppdatera eller lyssna på andras privatliv. Det var bättre förr.

Appropå tåg så fanns SJ - Statens Järnvägar - som körde tågen, ansvarade för spår, mat, städ, biljettförsäljning och allt som hade med resan att göra. Det innebar att de tog ansvar för att allt fungerade, det fanns ingen annan att skylla på. Och det fungerade! Jag pendlade mellan mina föräldrar i sex år med tåg och jag kommer knappt ihåg några förseningar. Nu kommer jag knappt ihåg någon gång då jag kommit fram i tid utan att behöva åka buss någon sträcka. Det var bättre förr!
Man kunde också gå in i stationshuset och köpa en biljett, av en levande människa och samma person kunde man fråga om man undrade något eller behövde hjälp. När jag skulle ta mig hem från Gävle för ett par veckor sedan var biljettförsäljningen stängd, biljettautomaterna trasiga och det var lång kö till telefonförsäljningen, som jag kunde ringa tack vare att jag hade mobiltelefon och Visa-kort. SMS-biljetten plingade in när jag steg ombord på tåget. Det var bättre förr!

Till och med att gå och handla var bättre förr, för det var inte lika mycket val hela tiden. Handlade man på Konsum så fanns det Blåvitt och något annat märke. I schampohyllan fanns det Timotej, så det köpte man. Och på mackan hade man Bregott, för det var det som fanns. Nu blir ett val av schampo en stor sak som tar en massa tid och sedan följs av valet av bröd, honung, vilket mejeri som ska ha gjort mjölken och om toapappret ska vara parfymerat eller med blommor eller bra för miljön men rivigt i stjärten... Det var bättre förr.

Nu ska tant ta och läga sig, för klockan är långt efter nio och i morgon ska jag njuta av mina nyplanterade perenner och kanske lägga stenar runt rabatten!

söndag 27 maj 2012

Maj i bilder

Världens minsta och finaste bebis - och nästan min!

Chokladbollskungen

Linneas vackra skapelse, avnjöts på Gränby 4H

En ovanligt stor kålmask?

Barnen har skrivit själva

Storrensning

Täljdebut

På utflykt till Trollskogen

En av mina klätterapor

tisdag 22 maj 2012

Värt att njuta av

Änglar finns och jag har turen att ha en av dem som akupunktör! Efter fyra dagar med migrän varvat med "vanlig" huvudvärk fick jag nog och skickade ett sms klockan elva igår kväll och idag fick jag komma dit! Och nu är huvudvärken borta! Hon har världens största hjärta och det är med stor sorg jag försöker vänja mig vid tanken på att hon ska flytta till England. Idag har jag suttit ute i skuggan i en hängfåtölj som äntligen blivit uppmonterad och tittat ut över alla blommor jag har planterat, över trollhasseln, syrenhäcken som håller på och tar sig riktigt bra och fåglarna som flyger fram och tillbaka. Tänkte då att alla människor borde bo som oss, med en liten plätt jord man får kalla sin, med blommor och naturen utanför fönstret. Jag trodde inte att jag var trädgårdstypen, men jag älskar att plantera och se det växa. Det är avkopplande med gröna blad, grenar som vajar i vinden och humlor som flyger från den ena färgglada blomman till den andra. Och det är så mycket trevligare att läsa studenternas didaktiska planeringar i den miljön. Något som också är trevligt, eller jävligt skönt rent ut sagt, är att vi har tagit tag i rensningen här hemma nu. Idag åkte vi med bakluckan full till Kupan, tre annonser ligger ute på Blocket och cirka 10 kassar står i garaget i väntan på Bakluckeloppis. Det går framåt!

måndag 7 maj 2012

listan alla skulle göra

Saker som gör mig lycklig;
*penseerna i lila och orange som jag planterat med fantastisk hjälp av min son
*tanken på syrenhäcken som vi snart kommer ha
*bli bjuden på mysig brunch av en vän
*äta utomhus, även om man var tvungen att ha jacka
*vetskapen att landet är rensat och förberett för plantering
*utvärderingar som säger att studenterna har växt och att jag är den bästa läraren de har haft någonsin
 *tanken på tre dagar på rymmen från familjen varav en natt på hotell med efterföljande hotellfrukost
 *glädjen och stoltheten i dotterns ögon när hon cyklar iväg helt själv
*mina barns förmåga att leka och inspirera andra till lek
*alla fina människor jag har snubblat över längs livsvägen
*få hålla världens minsta lilla bebis en lååång stund
*att barnen hade så roligt igår att de inte ens reflekterade över att de varken fick godis eller såg på film
 *möta välklädd man med vit skjorta, åkandes på skateboard
*sushi och ny tidning efter lång arbetsdag

Hur ser din lista ut...?

torsdag 3 maj 2012

I morgon är en annan dag (hoppas jag!)

En dag som börjar med migrän och barn som tar trekvart att väcka borde man bara ge upp och dra något gammalt över sig. Men, eftersom jag försöker ha en positiv intällning, så tog jag en av varje från pillerburken, lät barnen äta frukost i bilen på väg mot lekskolan och jobbade sedan från mitt lila soffhörn - med en stor godispåse att belöna mig från för varje arbete jag läst och betygsatt.
En sådan dag bär förstås med sig datorstrul, en mage som kraschar, tre telefonförsäljare (som jag faktiskt lyckades säga nej till!) och saker som går sönder, det får man bara räkna med.

Att den dessutom skulle bära med sig ett brev från Inkasso med hot om kronofogden känns lite onödigt. Men, glaset är ju halvfullt, så jag ringer till Inkasso i tron att det kanske jobbar riktiga människor där, sådana med sunt förnuft, hjärna och kanske ett litet hjärta också - men det gjorde det inte. Tydligen är det så att det är helt okej att skicka ut en påminnelse på en p-bot man aldrig har fått, denna påminnelse ska betalas 10 dagar efter att den skrevs ut, att det sedan tog 8 dagar för den att transportera sig till oss, det tar de ingen hänsyn till. Ytterligare fyra dagar senare skrivs det ut en räkning från Inkasso, där beloppet förstås har växt med 160 kronor, för den som skrev pappret måste ha betalt och så är det ju så dyrt med porto nuförtiden! Att vi då redan betalt p-boten när Inkassobrevet når oss en vecka senare, det spelar heller ingen roll, utan nu ska vi betala den där extra summan annars kommer de och gör utmätning och vi får prick i registret. Till saken hör att bilen stod två minuter för länge på platsen...
Vi lever ju i Sverige, så jag klämmer ur mig ett artigt "Tack" till roboten på andra sidan, lägger försiktigt på luren och bryter sedan ihop av ilska, frustration och överbelastning. Men, bara 10 minuter, sedan var det dags att sätta på Lalehs senaste och sjunga högt...

När den stora finalen kom i form av en dusch som sprutade ner precis hela badrummet, inklusive böcker, tidningar, toarullar, blöjor och en påklädd mig, då kände jag att jag borde dragit något gammalt över mig ändå!