onsdag 18 juli 2012
De kloka små
"Mamma, när du var liten, vart var jag då?" undrade 4-åringen igår kväll när jag nattade honom. Vad svarar man på det? Han är så liten, men ändå så klok! Just nu äter han medicin och det är viktigt att han tar den direkt han vaknar, så han väcker oss så ordentligt varje morgon, tar sin medicin och sedan leker han någon timme med sin syster så vi får sovmorgon. Och idag kom han hem från en kompis som bor en bit bort, för att "kolla att ni har det bra, mamma"!
Idag har båda barnen varit iväg och lekt med en kompis hela dagen, det känns ovant, jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv då eller vad jag ska ta mig för. Det går aldrig att veta hur länge det håller i sig, så något större projekt vill jag inte påbörja, då blir det istället att man rastlöst vankar omkring. Jättedumt!
Kompisens mamma säger att det är så bra att ha mina barn där, för då leker hennes son, hans andra kompisar vill bara spela TV-spel men han älskar att leka. "Och dina barn är så bra på att leka." Det blir jag glad av att höra och det får jag höra ganska ofta. Min egen teori är att de är bra på att leka för att de inte tittar på TV varje dag eller sitter framför datorn. De ägnar sin tid åt att leka, att använda sin egen fantasi och skaparförmåga istället för att bli serverade färdiga historier och bilder. Så skapas lekskickliga barn, tror jag.
måndag 16 juli 2012
Sommarlovet i foton
Vackert fika på Ingalunda gård |
Marängen är lila! |
På Junibacken |
Äntligen har jag lupiner och borstnejlikor i trädgården |
Nu är böckerna inskickade, bara att hålla tummarna |
Klättrarkungen |
Strandkonst signerad bonusdottern |
Sjörövarskattjakt på kalaset |
Härligheter från naturens skafferi |
www.kvistpågren.com |
4-åringens önsketårta |
På midsommarafton åks det traktorsläp |
Sommarlovsbarn
Sommarlovsbarn.
Visst låter ordet härligt; det låter solblekt hår, saltstänkt hud, jordgubbsröda läppar, gräsgröna knän, blåbärsfärgade fingrar och kvillrande skratt i ljusa sommarkvällar.
Verklighetens sommarlovsbarn är dock mera; ständigt hungriga munnar, händer som släpper allt där de står men inte har förmågan att plocka upp det igen, kroppar täckta av sår, bett och blåmärken som ska tvättas, smörjas och plåstras, kläder i olika stadier av blött som ligger i högar överallt, öron som vägrar att lyssna till föräldrarnas påminnelser om att äta, sova, borsta tänder eller liknande men hör ordet "glass" om det viskas tre kilometer bort, hår fyllt av just glass, gräs, grus och annat smått och gott, ögon som ser att en förälder ser ut att förbereda sig för en lugn skön stund och då skickar signaler till hjärnan så att barnet kan skrika om att det är hungrigt, törstigt, bajsnödigt, blött, varmt, kallt eller har långtråkigt.
Sommarlovsbarn, hur låter det för dig?
Visst låter ordet härligt; det låter solblekt hår, saltstänkt hud, jordgubbsröda läppar, gräsgröna knän, blåbärsfärgade fingrar och kvillrande skratt i ljusa sommarkvällar.
Verklighetens sommarlovsbarn är dock mera; ständigt hungriga munnar, händer som släpper allt där de står men inte har förmågan att plocka upp det igen, kroppar täckta av sår, bett och blåmärken som ska tvättas, smörjas och plåstras, kläder i olika stadier av blött som ligger i högar överallt, öron som vägrar att lyssna till föräldrarnas påminnelser om att äta, sova, borsta tänder eller liknande men hör ordet "glass" om det viskas tre kilometer bort, hår fyllt av just glass, gräs, grus och annat smått och gott, ögon som ser att en förälder ser ut att förbereda sig för en lugn skön stund och då skickar signaler till hjärnan så att barnet kan skrika om att det är hungrigt, törstigt, bajsnödigt, blött, varmt, kallt eller har långtråkigt.
Sommarlovsbarn, hur låter det för dig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)