Migränmamman

Att ligga i ett mörkt svalt rum med huvudet högt och lyssna på ljudbok på extremt låg volym kan vara skönt... men tre dygn i sträck, med migrän och barn som vill umgås, inlämningsuppgifter som inte skriver sig själva, hushålle att sköta, jobb att söka och ett behov av socialt liv gör det allt annat än skönt. Då är det mest förbannat opraktiskt! Med hjälp av värmedyna, litervis av vätska och piller av alla de sorter har jag kunnat tillbringa delar av dagen med familjen i alla fall, men det finns väl en del som blivit ogjort.

Att ligga sådär får en att fundera. På om jag har en hjärntumör eftersom huvudvärk är min ständiga följeslagare. På hur det skulle vara att inse att man ska dö och att barnen ska bli kvar, utan mig. Jag har varsin bok där jag skriver till dem, ibland, när andan faller på. Skriver om saker de gör eller säger, berättar hur det var när de föddes eller när de var mindre, framförallt talar jag om hur mycket jag älskar dem. Böckerna är så att de ska få mina ord, mina historier, mina tankar ifall något skulle hända. Livet är så skört och det finns så mycket cancer i hela min släkt, så det går aldrig att ta för givet att man får finnas där och följa barnen i deras växt och liv. Det gör ont att tänka så, ofattbart ont, men när man ligger där i mörkret med extrem huvudvärk och hör dem leka i solen utanför fönstret så kommer tankarna.
Hann också tänka att nu är det slut på socker, mjöl och mjölk i dieten. Nu ska det bli ordning och reda och jag ska ta tag i det som kan vara orsaken till min ständiga värk i huvud och mage - kosten och bristen på motion. Aldrig mera socker, hinner man tänka när man ligger där. Och sedan, när jag återigen lyckas sitta upp vid ett bord och titta på en datorskärm länge nog för att söka de där jobben som jag måste söka, så firas det med glass och chokladsås. Och sedan blir det nog en nattmacka. Hur dum får man bli? Hur svårt kan det vara?
Svaret är fruktansvärt svårt. För det är så lätt att det slinker ner lite choklad för att fira, eller för att man har haft en jobbig dag eller för att man är hungrig. Och en macka går fort att ta. Istället för att leta recept på nätet, skriva ut dem, hitta alla ingredienser som behövs samt baka sitt eget bröd som ska ge en fungerande mage samt kanske en viktnedgång som bonus. Det gör jag sedan. I vår, eller till sommaren, fast då vill man ju grilla och ha matsäck till stranden. Bättre då att ta det på hösten, fast då är man trött och frusen och behöver den extra energi som socker kan erbjuda och så kommer julen. Och en jul utan glögg, pepparkakor, lussekatter och marsipangodis går bara inte. Så det får bli till våren. Fast då har man bytt jobb och har det stressigt och det är avslutningar och studenter och alla fyller år och vill proppa i en tårtor... Är det någon som känner igen sig? Eller är det bara jag?

Barnen har lekt en mycket kreativ lek... försöker jag tänka

Dagens skörd från vår lilla trädgård