Känslomässig berg- och dalbana

Dagen har varit en slags berg- och dalbana inramad av ett isande kallt höstregn.

Vaknade med migrän och uppskattade inte varken det eller vädret. Kände mig butter och tyckte lite synd om mig själv tills jag träffade en människa vars familjs tillvaro nyligen vänts upp och ner genom ett oväntat, onödigt och tragiskt dödsfall. Hade en härlig diskussion över en sushi med denna människa som jag tidigare inte pratat så mycket med - och påmindes om vad kul det är att hitta guldkorn i vardagen. Vi diskuterade också vår gemensamma bok som vi hoppas förlagen ska ta emot med öppna armar. Ett kreativt samtal som värmde i höstrusket. Träffade en viktig person från förr på vägen ut och det gladde mig, men vi kom in på en gemensam vän som är mycket sjuk, vilket återigen fick mig att tänka på att regnet och migränen är värdsliga saker. 

Sedan iväg till undervisning, fnissiga högljudda tonårsbrudar som vill bli rika och berömda skådespelare men inte kan lyssna på varandra eller känna empati. Känner en sorg över att så mycket i deras liv verkar kretsa kring yta och materiella saker och att de lägger så lite tid på att lära känna sig själva och utvecklas till de varma och kloka personer de har potential att bli. Gladde mig över att i alla fall två av dem hade Bamse, Jesus och Buddha som personer de beundrade. Det finns hopp för vissa.

I personalrummet efteråt hamnade jag i en diskussion om huruvida kollegorna skulle välja att sjunga i kör eller träna och insåg att det var länge sedan jag var i den situationen att jag kunde göra vad jag ville varje kväll. Jag har själv valt att skaffa barn och jag älskar dem över allt annat, men visst kan jag ibland längta efter den där friheten igen. Och jag undrar ofta vad jag gjorde innan jag fick barn? Jag kommer ihåg att jag ofta tyckte att jag inte hade tid, men när jag ser tillbaka med mitt nya perspektiv så inser jag att jag hade eoner av tid.

Fika på Kardemumma är en trevlig tradition, med pluggboken på bordet och musik i lurarna så blir det dessutom en förening av nytta och nöje och med höststormen vinande runt huset förtjänade jag en Kärleksmums! 

Kvällen avslutades på Reginateatern där min och mina kurskollegors texter lästes upp av skådespelare från Teater C. Många små fina, roliga och galna betraktelser från livet kom till oss från scenen. Det finns kreativitet och talang hos oss vanliga Uppsala-bor, glädjande, frågan är bara vart den ska ta vägen nu när kursen är slut.

Något jag uppskattat mycket de senaste dagarna är mitt fynd från i fredags, en lila tubsjal, perfekt att svepa in sig i och gosa ner sig i när det är kallt inuti och utanpå. Önskar en fysisk, psykisk och mental lila tubsjal till de jag nämnt tidigare, de som just nu sörjer och gör sitt bästa för att bekämpa svåra sjukdomar.