Krystvärkar saknas

Så länge en idé bara finns i huvudet så är det fortfarande världens bästa; barnboken som ska bli en storsäljare, tavlorna jag ska skapa som folk kommer att köa för att få ha på sin vägg, pjäsen som ska bli mitt genombrott och så vidare. Den ligger där, skydda som fostret i magen. Detta gör det ganska läskigt att släppa ut detta frö i det fria, att föda fram "bebisen", att börja skriva, måla, sy eller vad det nu är - för då finns alltid risken att misslyckas. Att försöka förverkliga den  bild jag har i huvudet, att förmedla den till andra, så de förstår min genialitet. Det sätter upp hinder som är svåra att ta sig över och som gör att jag fastnar i TV-soffan istället för att ta fram symaskinen när jag faktiskt får en kvart över när barnen somnat. Och tittar på dokumentärer om skrämmande mänskliga ap-gäng i Jaipur eller pensionärer som spelar in porrfilm och lägger ut på nätet.

Även om jag inte skulle bry mig ett dugg om vad andra tycker och tänker så finns rädslan att idén inte ska bli så bra som jag har tänkt mig. Att inte lyckas få till det där som jag gått och tänkt på i flera månader. Att det inte ska funka och bli som jag vill. Och dessa tankar i kombination med att det inte går att skapa när jag har inspiration, utan när barnen sover, disken är körd, tvätten är hängd, matlådan förberedd, stöket undanplockat, gör att kreativiteten fryser till is och det blir helt blankt när jag väl sätter mig. Det blir som att kissa för att det finns tid nu, inte för att man är kissnödig.

Det här händer även när jag ska ha pass som jag inte har haft innan eller inför föreställningar och annat. vad leder detta till? Jo, sista-minuten-kniven-mot-strupen-nu-bara-måste-jag-ta-mig-i-kragen-arbete, vid tvåtiden på natten innan det ska vara klart. Och om det då är en julmarknad jag jobbar inför, där ett marknadsstånd ska vara fyllt med saker skapade av mig så blir det lite svårt att hinna. Ändå hittar jag mig själv nu, när det faktiskt är några veckor kvar och jag kanske skulle ha en chans att skapa något om jag satte igång, framför TV:n - helt absorberad av apflocken; ska de lyckas hitta någon mat, kommer det rivaliserande gänget att ta över deras tempel, hur ska det gå för den lilla apan som bet i en elledning och jag får till och med en tår i ögat när en av aphonornas bebis dör.

Men, i morgon är en annan dag och då ska det skapas! Efter att jag har planerat nästa vecka, fixat med företaget, storhandlat, städat huset, lämnat och hämtat barn, lagat middag, fredagsmyst, nattat och... i övermorgon är ytterligare en annan dag!

Så här fina är det meningen att tavlorna ska bli!