lördag 21 april 2012

Frustration

Just nu sitter jag med funderingar över vad som är värt något? Vad är det som räknas, vilken kunskap ska värderas? Vad vill vi ha för samhälle egentligen?
Varför är det så att det estetiska ska ses som någon slags lekstuga, det första som ska bort när det ska vetenskaplifieras och akademiseras och bli allvar samt ordning och reda?
Varför får barn - eller för den delen studenter på universitetsnivå - höra "Har ni bara lekt idag?" av föräldrar och andra?
När ska folk i allmänhet och de som bestämmer i synnerhet ta och förstå värdet av kreativitet och lek? När ska det gå upp för dem att det är i leken man lär? Att skapandet och fantiserandet ger människor som kan se möjligheter, uppfinna nya saker, leva sig in i andras situation, kommunicera och bidra till samhällets utveckling?

Varför anses det viktigare att kunna sammanfatta en vetenskaplig artikel än att delta med hjärna, kropp, hjärta och själ i dramaundervisning?
Detta kan anses som märkliga frågor att ägna en lördagförmiddag åt, jag håller med om det, men det är vad som rör sig i huvudet just nu.

Jag har under åren haft förmånen att lära känna en massa härliga och kreativa människor i alla åldrar som har ett gemensamt, att de har deltagit i mina dramapass och teatergrupper. Drama handlar mycket om att utvecklas, att träna fantasi och empati, öva på samarbete och lyssnande, att finna och stärka sin kreativa sida samt att få ökad självkänsla och självförtroende. Jag har sett människor växa och utvecklas något enormt och de har i utvärderingar skrivit att de även har sett detta hos sig själva och varandra.

Jag har hittills varit förskonad från att behöva betygsätta, värdera och gradera deltagarnas arbete, något som går emot dramas grundläggande "alla kan"-tänk. Men nu står jag där, och ska betygsätta. Hur ska jag kunna värdera någons utveckling och kreativitet efter en mall? Allt beror ju på personens utgångsläge.
Detta ska i ena fallet mätas enligt givna kriterier, som verkar utformade av någon som inte vet vad drama är eller vad det kan göra med människor. I det andra sammanhanget ska det ställas mot deras fömåga att skriva vetenskapligt och då värderas det vetenskapliga högst. Så 24 timmar av utveckling och personlig växt hos mig värderas mindre än 2 A4 text.

Vad är det för samhälle vi vill ha...?

lördag 14 april 2012

Våren i bilder

Farväl till barndomen

Mitt på ett kalas kan man oväntat få en hälsning från andra sidan

Mormor och farmor

Varför vara påskkärring när man kan vara kyckling och hare?


Påsktårta skapad av Linnéa och barnen

Bonusdottern letar påskägg

Fin ridtjej

Rockande riddare

Skogrillning

Snyggt, verkligen snyggt!

Fin tårta på ett av fyra kalas på lika många veckor

Schysst utsikt från undervisningssalen

Övernattning

söndag 8 april 2012

Påsktankar

Detta inlägg ska läsas som en betraktelse över storhelger i allmänhet, själv är jag mycket nöjd med min påsk och de val jag gjorde!

Under stora högtider samlas människor under samma tak, människor som inte brukar bo tillsammans, som har sina egna liv i vanliga fall. Alla med vanor och rutiner, alla med förväntningar och tankar kring hur firandet ska gå till. Oftast är det familj och släkt, egen eller styv, bonus, plast eller svär. I vilket fall som helst så är det inte människor man har valt, utan folk som bara finns i ens liv vare sig man vill eller inte. Och under en långhelg ska man samsas och umgås - kanske i en trång sommarstuga med ett badrum. Lägg till ett överflöd av mat, sötsaker och oftast alkohol - vilket innebär sockerhöga barn som dippar ibland, vuxna med blodsockersvängningar samt personlighetsförändringar som följer alkoholhalten i blodet.

Och vissa gör detta för att "man ska", utan att egentligen reflektera över vad de själva vill. Och andra lever nog i längtan efter barndomens högtider där man bara kommer ihåg leken med kusiner samt godsakerna, Bullerbykänslan, men aldrig märkte jobbet som låg bakom eller eventuella spänningar. Och ytterligare några har goda förträngningsmekanismer och hinner glömma från år till år. Andra väljer att fira alternativa högtider eller att inte fira alls. Kanske finns det till och med några som tycker om att träffas och njuter varenda sekund av högtiden?

Det jag tror att jag vill säga med detta är att det är viktigt att tänka efter varför man gör som man gör och inte bara göra. Att reflektera över de val man kan göra och ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget mående. Annars sitter man där år efter år vid ett påskbord där det dricks alldeles för mycket eller med självinbjudna släktingar man knappt känner i husets alla hörn eller med ständiga konflikter som inte blir bättre av att man tvingas umgås.
Då är det bättre att man hittar sitt eget sätt, något som passar en själv och ens livssituaion, kanske är det en picknick med vännerna, kanske ett Harry Potter-maraton i soffhörnet, kanske pizza på julafton, kanske en fjällvandring helt själv?
Visst kan detta innebära att någon annan blir besviken eller till och med ledsen, men livet är för kort för att man ska lägga tid på att få alla andra nöjda.

Funderingar man kan få framför brasan i massagefåtöljen efter en självvald helg med släkten samt en dag hos vänner. Hoppas ni alla har haft en bra påsk som gett energi och som firades på ert sätt!

söndag 1 april 2012

Helgcheck

Laga mat inklusive matlådor - check!
Göra påsk - check!
Ridning och simskola - check!
Teater med yngsta barnet - check!
Mysfika på cafe -check!
Tvätta fem maskiner - check!
Ta hand om nyopererad bror - check!
Gå på teater med maken - check!
Städa huset - halvcheck!
Tvätta bilsäten och byta bilstolar - check!
Storhandla - check!
Gå på kalas för kusin - check!
Sopa bort grus från rabatter - check!
Plantera påskliljor - check!
Betala räkningar -check!
Tvaga barn, inklusive nagelklipp och -lack - check!
Planera kommande vecka - check!
Förtränga bokföringsproblem - check!
Duscha - check!
Koppla av och ta hand om mig själv - ...

Äntligen jobbvecka i morgon så jag får vila ut!