onsdag 30 november 2011

Middagsdate på IKEA med en nära vän och hennes familj. Fyra barn på tre vuxna, det blir rätt rörigt! Jag undrar hur människor med fem barn gör?
Sedan satte jag mig i en lila soffa och var plötsligt hemma - i tanken i alla fall. Jag såg framför mig hur fin den skulle vara i mitt vardagsrum och hur fin jag var i den, med mina lila kläder. Maken var lite skeptisk för han trodde inte att jag skulle gå och hitta om vi köpte soffan. Att jag skulle smälta in alltför väl i den. Men nu är den på väg hit med lastbil, den kommer på fredag, i ett platt paket - hur de nu fått in den där? Så, med braskamin och lila soffa samt förhoppningsvis lite mera ordning om leksakerna flyttar upp så kommer jag snart ha ett fantastiskt vardagsrum. Kanske ett där det går att hitta lite sinnesro.

tisdag 29 november 2011

Teknikens under

Älskar att kunna ligga kvar i sängen, med värmedyna för axlarna och gosetjockt täcke, höra fåglarna kvittra utanför fönstret, känna kylan mot ansiktet och kunna blogga från min iPad! Den sortens tekniska utveckling tycker jag om!

Funderar starkt på att gå i strejk idag, bara ligga kvar här och titta i taket, småslumra och strunta i den gråa vardagen med undervisning, bokföring och utvecklingssamtal som jag vet kommer att bli jobbigt. Jag trivs bättre här - även om det inte finns några blommor att lukta på, kan förresten hämta hit de jag fick efter föreställningen i söndags så är även den detaljen fixad! Då kan jag få vara tjuren Ferdinand och slippa stångas med de andra tjurarna och tävla om vem som är störst, bäst och vackrast. För här i sängen vinner jag lätt, det är ju bara jag här!

Två jackor är klara inför julmarknaden och de kommer att få sällskap av minst två till samt en tomteskara, färgglada stickade mössor, armband, annorlunda halsband, barnbyxor med roliga mönster och kanske några collagetavlor om tiden och orken räcker till. Så kom till Hågaby den 10-11/12 och skaffa unika julklappar.

Nu ropar verklighetens att-göra-listor från nedervåningen och magen kurrar efter frukost, så vi får ses en annan dag!

måndag 28 november 2011

these are a few of my favourite things...

Saker som jag älskar;

att dricka "glugg" och äta pepparkakor med hela familjen framför vår nyinköpta Staffansstake och sjunga spontana sånger om advent och stjärnor medan snöflingorna faller utanför fönstret

att lyssna på Laleh och få sitta i en skaparbubbla som ger ett konkret och synligt resultat i form av ännu en jacka att sälja på julmarknaden om två veckor

att se glädjen i ögonen på min teatergrupp när de tar emot folkets jubel efter en fantastisk föreställning - den känslan blir extra stark när jag vet hur mycket jobb de alla har lagt ner

att se barnen springa runt runt i sina pyjamasar av glädje över den första snön

att läsa en riktig bok eller lyssna på en cd-skiva, kalla mig gammeldags, men det finns inget som slår den äkta varan, jag tycker om mitt bibliotek fyllt av böcker, att kunna bläddra, känna , lukta - och mina skivor, att välja, läsa texterna, kolla på bilderna...

att förra veckan -som var helt galet kaotisk - är slut och att veckan som kommer än så länge ser lugn och välkomnande ut

att det finns så många fantastiska människor som jag ännu inte känner, men som finns kvar för mig att upptäcka, träffar dem på kurser, men även på bussen eller i ett lärarrum eller en styrelse

att maken och jag kommer befinna oss i typ samma stad fram till jul

fredag 18 november 2011

Krystvärkar saknas

Så länge en idé bara finns i huvudet så är det fortfarande världens bästa; barnboken som ska bli en storsäljare, tavlorna jag ska skapa som folk kommer att köa för att få ha på sin vägg, pjäsen som ska bli mitt genombrott och så vidare. Den ligger där, skydda som fostret i magen. Detta gör det ganska läskigt att släppa ut detta frö i det fria, att föda fram "bebisen", att börja skriva, måla, sy eller vad det nu är - för då finns alltid risken att misslyckas. Att försöka förverkliga den  bild jag har i huvudet, att förmedla den till andra, så de förstår min genialitet. Det sätter upp hinder som är svåra att ta sig över och som gör att jag fastnar i TV-soffan istället för att ta fram symaskinen när jag faktiskt får en kvart över när barnen somnat. Och tittar på dokumentärer om skrämmande mänskliga ap-gäng i Jaipur eller pensionärer som spelar in porrfilm och lägger ut på nätet.
Även om jag inte skulle bry mig ett dugg om vad andra tycker och tänker så finns rädslan att idén inte ska bli så bra som jag har tänkt mig. Att inte lyckas få till det där som jag gått och tänkt på i flera månader. Att det inte ska funka och bli som jag vill. Och dessa tankar i kombination med att det inte går att skapa när jag har inspiration, utan när barnen sover, disken är körd, tvätten är hängd, matlådan förberedd, stöket undanplockat, gör att kreativiteten fryser till is och det blir helt blankt när jag väl sätter mig. Det blir som att kissa för att det finns tid nu, inte för att man är kissnödig.
Det här händer även när jag ska ha pass som jag inte har haft innan eller inför föreställningar och annat. vad leder detta till? Jo, sista-minuten-kniven-mot-strupen-nu-bara-måste-jag-ta-mig-i-kragen-arbete, vid tvåtiden på natten innan det ska vara klart. Och om det då är en julmarknad jag jobbar inför, där ett marknadsstånd ska vara fyllt med saker skapade av mig så blir det lite svårt att hinna. Ändå hittar jag mig själv nu, när det faktiskt är några veckor kvar och jag kanske skulle ha en chans att skapa något om jag satte igång, framför TV:n - helt absorberad av apflocken; ska de lyckas hitta någon mat, kommer det rivaliserande gänget att ta över deras tempel, hur ska det gå för den lilla apan som bet i en elledning och jag får till och med en tår i ögat när en av aphonornas bebis dör.

Men, i morgon är en annan dag och då ska det skapas! Efter att jag har planerat nästa vecka, fixat med företaget, storhandlat, städat huset, lämnat och hämtat barn, lagat middag, fredagsmyst, nattat och... i övermorgon är ytterligare en annan dag!

Så här fina är det meningen att tavlorna ska bli!

måndag 14 november 2011

aforismer

När man hänger tvätt mitt i natten kommer man på kloka saker så låt mig härmed presentera ordspråk a la Jenny;

Ha inte tusen bollar i luften - om du inte är en jävel på att jonglera!

Vissa twittrar, andra fnittrar - vilka tror du lever längst?

En hängd tvätt är bättre än en tvättad hängd!

När barnen sover dricker mamman varm choklad.

Små grytor har också öron - och när man inte hinner diska dem luktar de illa!

Livet går upp och ner, ena sekunden låtsas man inte känna 3-åringen som ligger och skriker på affären, nästa sitter man med samma kille och är toalettsällskap och filosoferar om bajs.

Tack för idag kära läsare, hoppas ni tittar in en annan dag också. Och känn er fria att använda mina aforismer när ni tycker att de gamla vanliga inte räcker till...

söndag 13 november 2011

Varm choklad-funderingar

Den där koppen varm choklad, gjord på havremjölk och mörk choklad, är på något sjukt sätt dagens höjdpunkt. Att få sätta sig ner när barnen äntligen har somnat - efter hårtvättskaos, kvällsmat i långa rader, ett gäng godnattsagor, några blöjbyten och lite skarpa tillsägelser - och andas och fundera och sörpla choklad, det är himmelskt.

Idag har jag insett att det är när man kommer hem efter att ha varit borta i några dagar som man till fullo blir medveten om sin spjutspetskompetens. Det där som bara man själv kan av alla i familjen och som kan lyftas upp vid nästa anställningsintervju. "Hej jag heter Jenny, ja det är sant, jag är verkligen mycket skicklig på att byta toarullar, ja hushållsrullar också faktiskt!" "Jaså, ni har hört om mitt stora kunnande inom packa-upp-matsäcks-väskan-branschen, jo, det stämmer." "Inte för att verka skrytsam men jag har hög kompetens när det gäller att återförena smutstvätt med tvättkorgen, även när kläderna har gömt sig under sängar, i soffor och på köksgolvet." "Organisering av utvandring från kylskåp av gammal mat är något man kan säga att jag kan göra i sömnen, lita på mig."
Någon familj som behöver en sådan som mig? Med all min spjutspetskompetens?

En tanke som kommer ur chokladkoppen idag är att dessa vardagshjälte-priser som delas ut på stora galor borde gå till alla en(s)a(m)stående föräldrar i vårt land. Maken har varit borta en dag (av de 10 han ska vara borta) och jag är redan helt slut. Hur gör alla ni som lever ensamma med era barn, speciellt ni som har dem hela tiden, utan någon annan vuxen som kan avlasta? Hur orkar ni med evinnerliga konflikter om mat, hårtvätt, påklädning, tandborstning, om man verkligen måste sova i sängen och så vidare? Och vem kliver in när ni känner att ni kokar över och behöver få lite distans för att inte spränga alla gränser för vad en god förälder bör säga/göra/vara? 
Jag antar att svaret är ingen och jag är djupt imponerad över det jobb ni gör. En stor eloge till er! Ni är makalösa!

Nu har diskmaskinen gått sitt varv, klockan tickat iväg alldeles för fort och sängen kallar.
Som ni har märkt är jag en sådan bloggare som skriver när jag har tid, ork och lust och när jag känner att jag har något att säga. Så vi ses när det inträffar nästa gång. Ta nu och lys upp novembermörkret med ljus och varm choklad!

söndag 6 november 2011

Undran...

Saker jag undrar över;

När hinner alla andra städa för att inte tala om damma? Och är det hela världen om det ligger dammtussar stora som hästar i hörnen? Barnen kan ju rida på dem. Eller skulptera något av dem. Eller så kan de bli tomteskägg på julkorten som hela familjen pysslar ihop tillsammans. Ju större skägg desto finare, börja spara nu!

Hur får man treåringen att hjälpa till i städandet istället för att ligga på golvet, skrika dumma mamma eller kasta saker på en alternativt stöka till ännu mera? Finns det sätt där man själv inte regredierar men ändå får det lilla charmiga monstret att göra det man vill?

Vart får samma treåring ork ifrån att hålla sig vaken till efter elva trots att han inte sovit på dagen? Och går det att utvinna den orken och förvandla den till piller som man själv kan knapra för att orka hålla sig vaken över lunchen?

Hur kan människor undervärdera lek? Jag tänker på de som säger "Har ni bara lekt idag?" med ett lite föraktfullt tonfall till sina barn när de hämtar dem från förskolan. Lek som är det bästa och viktigaste ett barn kan ägna sin tid åt. I leken tränar de både sina sociala och empatiska förmågor, de utvecklar sin fantasi, de löser konflikter, de övar inför framtiden, de utvecklas motoriskt, språkligt och emotionellt - ja, de leker helt enkelt livet!

Kommer det komma tider då man unnar sig något annat än att faktiskt låsa dörren när man går på toaletten och sitta tills man är färdig? Utan att sortera tvätt, putsa utsidan av handfatet eller organisera tidningshögen medan man gör sina behov.

Är det värt att tänka "Det där ska jag göra när jag blir pensionär"? Tänk om man aldrig blir det då? Tänk om man dör samma dag som man blir pensionär. Eller tragiskt omkommer i en arbetsplatsolycka månaderna innan pensioneringen. Båda detta är exempel hämtade från verkligheten, så lev nu!

Vad kommer ens barn hitta på att kritisera en för när de blir stora och sitter hos psykologen? På något sätt ska man ju ha förstört deras liv, det hör liksom till föräldrarollen, så vad kommer de tycka att jag gjorde? Och kommer jag att hålla med?

Detta och mycket mer hann jag fundera över när jag faktiskt tog mig tid och dammade...
Svar mottages tacksamt!

fredag 4 november 2011

November i bilder

 Ibland säger en bild mer än tusen ord...
Lyckan kan ibland vara att hitta ett soffbord på Kupan

Ska inte de där myggorna dö snart?


Ner kommer man alltid - även från ett elskåp



Mysig svamputflykt med Mattis








Detta gjorde barnen med morfar medan jag sov!