Stopp i klosslådan

Idag insåg jag vilket komplicerat liv jag har levt de senaste åren, sysselsättningsmässigt, då hon på a-kassan bad mig skriva ett brev och berätta hur det har sett ut sedan 2005, då jag senast hade heltidstjänst. Fast jag har haft långt mer än 100% sysselsättning de senaste åren så förstår jag ju att jag inte kommer att passa in i deras fyrkantiga mallar, jag passar inte i den samhälleliga klosslådan helt enkelt. Och då får man skriva brev och förklara.
Då gäller det bara att minnas. Vad har jag egentligen gjort? Finns det intyg på allt? Vart ligger de? Vem ska jag ringa, det gäller ju att komma ihåg vad man har gjort för att veta vem man ska kontakta för att få det intygat.
Alla dessa intyg, regler och mallar, hur många människor passar egentligen in i dem? Hur många i dagens Sverige får ett jobb direkt efter gymnasiet som de sedan behåller tills de får en guldklocka eller sparken och kan läggas i det fyrkantiga hålet i Arbetsförmedlingens klosslåda ihop med de andra klossarna? Ganska få tror jag. Jag tror att vi är flera, vi som har konstiga former som sticker ut här och var och som gör att vi inte passar i hålet. Vi som har jobbat på projekt eller tillfälliga anställningar, varit arbetslösa en period, men inte velat ligga till last så därför passat på att plugga lite - eller folk som har kombinerat föräldraledighet med studier och kanske lite extrajobb eller deltidsjobb eller så. Vi krångliga, som vill prioritera familjen, men ändå se till att vara sysselsatta, fast inte på ett och samma ställe.

Ska till Arbetsförnedringen, jag menar Arbetsförmedlingen, senare idag, mellan två av mina fyra jobb.  Ska bli spännande att se om de har utvecklats sedan sist. Då fick jag, som dramapedagog, inte tillhöra kultur-delen, utan blev inskriven på bygg-sektionen. Bygg!!! Okej att vi bygger broar mellan människor, men de är metaforiska!

Då jag har fyra arbetsplatser denna termin, så känns det här med arbetslös inte som något stort problem, men eftersom vi lever i ett fyrkantigt samhälle och jag har sagt upp mig från en tjänst, så måste jag ställa mig till arbetsmarknadens förfogande och straffas genom avstängning från a-kassa ett visst antal dagar. Dessutom kommer jag ses som ett problem eftersom jag är deltidsarbetslös! Det är nästan värre än att ligga samhället till last på heltid. Förmodligen kommer de också tvinga mig att söka tjänster som barnskötare i Kiruna och Karlskrona, eftersom jag har jobbat på förskolor och det gäller att vara beredd att flytta. Håll tummarna för att Daniel samt min bonusdotters två andra föräldrar får jobb i den staden också då!
Jag har en känsla av att en handläggare kommer att få lite flera gråa hår idag!

Nu ska jag ta mig i kragen och förbereda mig för dagens arbete.