Okej drömmarna, jag har fattat, det räcker nu! Budskapet är levererat loud and clear, mottaget, diariefört och under bearbetning.
Så nu kanske jag kan få sova i lugn och ro igen?
Första natten;
Jag är på vår fantastiska fäbodvall i Härjedalen, ett ställe jag alltid förknippat med lugn och ro. Bara det att nu har flera av släktingarna byggt om de små fina knuttimrade stugorna till vräkiga putsade stenpalats och jag tycker det är mycket märkligt. Rätt irriterad ska jag ta mig upp till husen för att fråga vad som farit i dem, men det har skapats en stor virvlande fors mitt på vallen och det enda sättet att ta sig till husen är att klamra sig fast och klättra längs de hala klippväggarna med virvlande vatten under sig...
Andra natten;
Jag är ute och kör bil och plötsligt smalnar vägen av så att det omöjligt går att möta en annan bil samtidigt som det blir fullt av virvlande och strömmande vatten på båda sidor av den smala lilla vägen. Naturligtvis får jag möte och den bilen vägrar att ge vika utan börjar pressa mig bakåt. Jag försöker febrilt backa utan att hamna i vattenmassorna som finns på båda sidorna av bilen...
Tredje natten;
Jag och en hel del andra människor är på en Finlandsfärja och vi står ute på däck. Denna färja är ungefär tre gånger så hög som en vanlig och av någon anledning så måste vi hoppa, ner i det virvlande vatten långt långt ner. Jag är livrädd, men någon lugnar mig och lovar att det går bra och att om jag bara hoppar så kommer de andra efter. Sedan knuffas jag ut och faller - länge - och landar till slut i vattnet, men ingen annan hoppar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar