Tusenmilafärd

Tänker att jag ska börja långsamt, leva efter talesättet "Även en tusenmilafärd börjar med ett steg". Ge mig själv tid och acceptera att vissa dagar blir det inte som man tänkt sig.
Hade ett samtal med en klok ung kvinna för ett tag sedan, som pratade om att man måste kunna förlåta sig själv, istället för att sparka på sig själv och förstora eventuella bakslag.

Mitt mål är att röra på mig fyra gånger i veckan, minst trettio minuter per gång. Självklart är det bättre med en timme varje dag, men då är det också lättare att tröttna, att skylla på tidsbrist, dåligt väder eller risken för att få en meteroit i huvudet.
Jag ska också göra mitt bästa för att utesluta mjöl och socker. Som ett första steg. Men de dagar då det inte går ska jag tänka att det är okej. Det tog ett antal år att skaffa sig dessa extra kilon, då kan jag inte räkna med att de försvinner på några månader.

Jag har hittills varit så rädd för att misslyckas så jag har inte vågat försöka, men då har jag lagt ribban på världsrekordshöjd och det är dömt att gå åt skogen.

Jag har provat Cambridge, LCHF, GI, köpt gymkort, anmält mig på träningsformer och startat med pass tre gånger i veckan. Det har hållt i sig i några veckor eller kanske en månad, sedan har jag gett upp och känt mig misslyckad.

Nu ska jag istället fokusera på det jag faktiskt gjort, på det positiva - och förlåta de gånger jag river eller gör övertramp.
Denna vecka har jag promenerat tre gånger mellan 30 och 50 minuter samt åkt skidor 45. Jag har undvikit mjöl och socker alla vardagar, till och med tackat nej till gofika. Heja mig!

Heja alla andra som försöker!