Frustration

Just nu sitter jag med funderingar över vad som är värt något? Vad är det som räknas, vilken kunskap ska värderas? Vad vill vi ha för samhälle egentligen?
Varför är det så att det estetiska ska ses som någon slags lekstuga, det första som ska bort när det ska vetenskaplifieras och akademiseras och bli allvar samt ordning och reda?
Varför får barn - eller för den delen studenter på universitetsnivå - höra "Har ni bara lekt idag?" av föräldrar och andra?
När ska folk i allmänhet och de som bestämmer i synnerhet ta och förstå värdet av kreativitet och lek? När ska det gå upp för dem att det är i leken man lär? Att skapandet och fantiserandet ger människor som kan se möjligheter, uppfinna nya saker, leva sig in i andras situation, kommunicera och bidra till samhällets utveckling?

Varför anses det viktigare att kunna sammanfatta en vetenskaplig artikel än att delta med hjärna, kropp, hjärta och själ i dramaundervisning?
Detta kan anses som märkliga frågor att ägna en lördagförmiddag åt, jag håller med om det, men det är vad som rör sig i huvudet just nu.

Jag har under åren haft förmånen att lära känna en massa härliga och kreativa människor i alla åldrar som har ett gemensamt, att de har deltagit i mina dramapass och teatergrupper. Drama handlar mycket om att utvecklas, att träna fantasi och empati, öva på samarbete och lyssnande, att finna och stärka sin kreativa sida samt att få ökad självkänsla och självförtroende. Jag har sett människor växa och utvecklas något enormt och de har i utvärderingar skrivit att de även har sett detta hos sig själva och varandra.

Jag har hittills varit förskonad från att behöva betygsätta, värdera och gradera deltagarnas arbete, något som går emot dramas grundläggande "alla kan"-tänk. Men nu står jag där, och ska betygsätta. Hur ska jag kunna värdera någons utveckling och kreativitet efter en mall? Allt beror ju på personens utgångsläge.
Detta ska i ena fallet mätas enligt givna kriterier, som verkar utformade av någon som inte vet vad drama är eller vad det kan göra med människor. I det andra sammanhanget ska det ställas mot deras fömåga att skriva vetenskapligt och då värderas det vetenskapliga högst. Så 24 timmar av utveckling och personlig växt hos mig värderas mindre än 2 A4 text.

Vad är det för samhälle vi vill ha...?