Julefrid

Visst är det skönt att slå sig ner i soffan på julaftonskvällen med glögg, lite julgodis, maken, bonusdottern, broren och ett sällskapsspel. Ett sådant som sker IRL! Runt om i rummet är ljusen tända, julgransbelysningen sprider ett mjukt sken, bras-DVD:n är på och lugn musik ackompanjerar idyllen. Alla måsten är slut, julmaten är gjord och äten, paketen är öppnade, granen är dansad kring, barnen lagda efter vissa utbrott på grund av för mycket socker, spänning och frustration över olekta nya saker.
Då känner en mamma att julfriden infaller och att livet är rätt gott att leva.
Tills det hörs ett trippande av små fötter i trappan och sonen har bajsat, inte en utan två gånger. Sedan kommer dottern som har ont i magen och därför måste somna i mammas knä - efter en timmes kommenterande om spelet och julen och allt som vi säger.

Och ikväll hade jag sett fram emot Morden i Midsomer, the och julgodis - slagit mig ner i soffan och njutit av fem minuter brittisk TV när den är som bäst, när det hörs ett trippande av små fötter i trappan och där har vi samma dotter med samma magont och återigen har jag henne i knät efter att hon har lovat dyrt och heligt att inte titta på filmen. "Mamma, är det en hund som skäller?" "Vem är det som pratar, är det mördaren?" "Förstår ni vad de säger, är det engelska?"
Julefrid var det!

Julefrid vare med er läsare!