Just nu är livet detta. Himmel och hav. Vacker natur. Ett försök att väcka kreativiteten till liv igen. Den där livsviktiga, som jag låtit sova. Inte prioriterat. Som egentligen är en del av min livsluft. Livslust. En av anledningarna till att jag går upp på morgonen. En del av svaret på frågan.
Så varför har jag låtit denna del av mig försvinna? Det är ju detta som ger mig energi. När det bara var jag kunde jag sitta hela kvällar och nätter, jag målade, skrev, fotograferade eller skapade annat med mina händer. Jag minns med glädje helgerna i Leksand när jag stod i mörkrummet en hel dag och vinglade därifrån på kvällen, snurrig av matbrist, mörker och ångorna från alla fotovätskor. Men så lycklig. Jag minns kvällar i min lilla stuga i Bälinge, jag och radion, jag kan fortfarande minnas vad de pratade om i programmet när jag ser mina målningar från den tiden. Eller flowet jag hamnade i med Eva-Jonas Lindgren, min elektriska skrivmaskin, där texterna dansade fram i takt med att stearinljusen brann ner och teet kallnade.
Nu går tiden till annat. Och jag har glömt bort att komma ihåg mig själv och vikten av skapande. Det har också blivit mera kravfyllt. Mina förväntningar på resultatet har ökat. Allt jag skapar måste bli bra, när jag nu tagit mig en timme, unnat mig lite tid att äntligen... Då måste det där projektet som legat och skvalpat i längtansvågorna bli perfekt. Det måste bli värt det. Annars hade jag lika gärna kunnat diska eller göra något av alla måsten. Och ofta var projektet så fulländat i huvudet, så det är dömt att misslyckas. Det går inte att under tidspress klämma fram det där fantasifostret. Men det måste ju bli bra, det måste bli säljbart, det måste...
Men skapande måste ingenting. Mer än ge ro och energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar