Det är frågan...

I somras, på en pir med vacker utsikt över havet, fick jag en fråga av en klok människa som jag respekterar mycket. "Vad är det som får dig att gå upp på morgonen?" Jag var svarslös, tror att jag stammade något om att jag ju vaknar och att det finns saker som måste bli gjorda.

Men frågan har legat och gnagt sedan dess. I morgon tar jag färjan till Gotland för fem dagar av vila, tankar, hav och för att hitta svaret. Eller i alla fall börja leta.

Idag har jag bara varit. Tagit in min omgivning. Andats. På något sätt måste jag komma på hur jag kan göra det i vardagen också. Det kan inte behövas en vecka i ensamhet, en begravning eller ett totalt sammanbrott för att få till det.
Vad är det som får mig att gå upp på morgonen?