De kloka små

"Mamma, när du var liten, vart var jag då?" undrade 4-åringen igår kväll när jag nattade honom. Vad svarar man på det? Han är så liten, men ändå så klok! Just nu äter han medicin och det är viktigt att han tar den direkt han vaknar, så han väcker oss så ordentligt varje morgon, tar sin medicin och sedan leker han någon timme med sin syster så vi får sovmorgon. Och idag kom han hem från en kompis som bor en bit bort, för att "kolla att ni har det bra, mamma"! Idag har båda barnen varit iväg och lekt med en kompis hela dagen, det känns ovant, jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv då eller vad jag ska ta mig för. Det går aldrig att veta hur länge det håller i sig, så något större projekt vill jag inte påbörja, då blir det istället att man rastlöst vankar omkring. Jättedumt! Kompisens mamma säger att det är så bra att ha mina barn där, för då leker hennes son, hans andra kompisar vill bara spela TV-spel men han älskar att leka. "Och dina barn är så bra på att leka." Det blir jag glad av att höra och det får jag höra ganska ofta. Min egen teori är att de är bra på att leka för att de inte tittar på TV varje dag eller sitter framför datorn. De ägnar sin tid åt att leka, att använda sin egen fantasi och skaparförmåga istället för att bli serverade färdiga historier och bilder. Så skapas lekskickliga barn, tror jag.