Byteshandel

"Mamma, jag måste kissa."
"Var är Mattis nu då?"
"Mamma jag måste kissa nu!"
"Varför sa du inte det när vi var vid en toalett för fem minuter sedan?"
"Mamma, kan jag få en risifrutti."
"Det är mjölk i dem."
"Mamma jag vill ha bullar."
"Vi ska bara köpa bananer, havremjölk, plastpåsar och äppelmos. Var är Mattis?"
"Mamma, en sån här ritbok vill jag ha."
"Du har en massa ritböcker hemma."
"Men inte en sådan."
"Vi ska inte ha en ritbok."
"Mamma, jag vill ha sånt här ritpapper."
"Vi har ritpapper också."
"Åh mamma, en hästdagbok, den vill jag ha."
"Vi ska bara köpa bananer, havremjölk, plastpåsar och äppelmos!"
"Jag kaaaaan väl fåååå den."
"När du lärt dig skriva kan jag köpa en sådan."
"När ska vi hit nästa gång?"
"Mamma, jag vill ha något gott, typ chips, godis eller glass."
"Det är tisdag, vi äter inte godis idag."
"Mamma jag vill ha glass."
"Vi kan väl få glass..."
"Mamma bara en sån här..."
"Mamma jag vill ha..."

Jag slänger längtansfulla blickar på killen framför mig i kön. Eller, egentligen inte på honom, utan på det han handlar. En banan, ett äpple, en färdiglagad portionsrätt (fast hur tänkte han när han valde lasagne?), en tidning, en liter mjölk och en påse lösgodis fast det inte är lördag. Tänker att han ska hem och slänga sig i soffan framför TV:n, kanske äta godiset medan maten blir varm i micron, bara ta hand om sig själv och...
Så långt i tankarna försöker jag betala matvarorna jag ska ha (bananer, havremjölk, plastpåsar och äppelmos) med barnen som något slags bytesvara, men kassörskan är tveksam.